Skatterna används till offentliga utgifter som går till kollektiva nyttigheter, 12% (typ försvaret, polisen), individuella nyttigheter, 63% (typ mat, kläder, bostäder som dock inte produceras av den offentliga sektorn - den producerar t ex undervisning, sjukvård, barntillsyn, pensioner), hjälp åt de sämst ställda, 4% (typ socialbidrag) samt produktionsbefrämjande åtgärder, 12% (typ samhällsplanering, arbetsmarknadspolitik) samt ränteutbetalningar,10%. En närmare specificering (tabell på 5 sidor) finns här:

http://www.skattebetalarna.se/pus/pus.asp?op=doc&obj=1079 .

Sverige har högst skatter i hela världen därför att de offentliga utgifterna är störst i världen. Andra länder har överlåtit åt medborgarna själva att ordna med sina förhållanden med hjälp av avgifter eller försäkringspremier. Så inte i Sverige där mycket mera av de individuella nyttigheterna finansieras med skatter.

Skatterna kan sänkas genom att man inför avgifter och försäkringspremier för en del av de individuella nyttigheterna (t ex pensioner, sjukpenning, sjukvård). Det betyder att de som idag betalar för litet av vad sådana saker kostar skulle få betala mer, vilket inte är konstigare än att var och en betalar vad det kostar för så viktiga saker som mat, kläder och bostäder. Var och en som har ett heltidsarbete skall ju göra rätt för sig. Genom att skattesänkningarna leder till ökad produktion och högre löner för alla kan det bli vinst i alla fall.

Skatterna kan också sänkas genom att den offentliga produktionen görs effektivare. Eftersom ingen offentliganställd idag belönas ordentligt för nyskapande metoder för att driva produktionen billigare kommer ingen att anstränga sig för att hitta på sådana effektiviseringsmetoder. Det finns därför stora möjligheter att genom bolagisering och konkurrensutsättning av offentlig produktion få bort en del av ineffektiviteten så att skatterna kan sänkas.

Enligt den konventionella definitionen på skattetryck (summa skatter i procent av BNP) var de sammanlagda skatterna år 2000 högst i Sverige med 53,3 procent. Det ovägda genomsnittet för 30 OECD-länder var 37,5 procent och för EU 41,6 procent. Uppgifterna gäller för 2000 och i vissa fall 1999. Näst högst låg Danmark med en skattekvot på 48,4.

Enskilda skatter kan också jämföras för olika länder - se innehållsförteckning (18 tabeller).

Ursprungligen var skatter ett sätt för de styrande att med hot om våld skaffa sig förmåner på folkets bekostnad. Numera är skatter ett sätt att finansiera utgifter för offentlig produktion som de styrande inte är säkra på att medborgarna frivilligt skulle vara beredda att betala för trots att pengarna sägs användas för medborgarnas och inte de styrandes bästa. Skatter måste av tekniska skäl användas för att finansiera kollektiva nyttigheter (ex polisen) men i övrigt finns det inga praktiska hinder för annan finansiering. Se även Nationalekonomiskolan kap 9 och 10.

Skatterna går till mer eller mindre gemensamma ändamål. Var och en som har arbete borde då göra rätt för sig och betala sin andel av de gemensamma utgifterna. Det är rättvist. Man skall betala för det man använder - annars åker man snålskjuts på andra.

 Man kan räkna ut att alla som tjänar mer än 17 600 kr/mån betalar mer i total skatt än vad som motsvarar deras andel av de gemensamma utgifterna (dessa är 178 500 kr/år). Alla som tjänar mer än detta (211 000 kr/år) betalar en del av de andras utgifter. Sänkta skatter skulle endast minska graden av exploatering av "de rika".

Drygt 60 procent tjänar mindre än 17 600 kr/mån (211 000 kr/år) men betalar bara drygt 1/3 av de totala skatterna. Knappt 40 procent tjänar mera, men de betalar ändå nästan 2/3 av alla skatter. Om väljarna är själviska kommer någon skatterättvisa aldrig att kunna genomföras. Mer info.

Nej, de mest behövande skulle inte behöva betala mer skatt eller gå miste om bidrag. Idag räcker det med att bara 4 procent av skatterna (egentl de offentliga utg) går till de sämst ställda. Även med mycket lägre skatter kan de behövande få lika mycket.

Om skatterna sänktes för dem som idag har socialbidrag eller a-kassa för att de inte hittar något jobb som ger mera i plånboken skulle det bli mer lönsamt att arbeta. Det skulle alla tjäna på.

Att de sämst ställda skall garanteras grundtrygghet är också en central tes i den moderna rättvisedebatten i filosofen John Rawls´ efterföljd.

Ja, många dövar sitt samvete med den inställningen. Om man inte vet hur mycket man egentligen betalar i skatt kan man lätt tro att det bara är drygt 30 procents inkomstskatt och litet moms som man blir av med. Då får man väldigt mycket för skattepengarna även om den offentliga sektorn skulle vara väldigt ineffektiv och slösaktig.

Men om man tar hänsyn till alla skatter som en vanlig löntagare utan kapitaltillgångar betalar är det inte fråga om drygt 30 procent utan om nästan 65 procent. Det finns många osynliga skatter som driver upp skattebelastningen. Några exempel är sk arbetsgivaravgifter, 25 procents moms på det mesta, skatt på bensin, el, eldningsolja, sprit, tobak, fastigheter, företag och reklam.

Tar man hänsyn till det verkliga skatteuttaget kommer dessutom nästan 40 procent av löntagarna (de som tjänar mer än 17 600 kr/mån)att betala mer än sin andel av de offentliga utgifterna (inräknat stöd till de svagaste). De får inte valuta för skattepengarna.

Slutligen är stora delar av den offentliga verksamheten ineffektiv. Därför kanske inte ens halva svenska folket får valuta för de pengar som de betalar i skatt på olika sätt.

Danne Nordling