Danne Nordling
2003-07-03
Att beslagta oförtjänt välstånd
Är beskattning detsamma som stöld? Den frågan ställer sig filosofiprofessorn Keith Burgess-Jackson vid University of Texas at Arlington i ett nyhetsbrev (ext >>). Han analyserar en aspekt av beskattningen - i syfte att omfördela välstånd - utifrån den senaste argumentationen bland socialister och socialliberaler, nämligen att ingen moraliskt förtjänar att ha mera välstånd än andra. Härav följer emellertid inte att någons berättigade välstånd skulle få omfördelas till mindre bemedlade, enligt professorn.
Ett konkret exempel är enligt Burgess att en stöld från en tjuv fortfarande är en stöld. Förvisso är det sant, men räcker det för att avvisa legitimiteten i de beskattningsanspråk som syftar till omfördelning? En tjuv är varken förtjänt av sitt stulna välstånd eller berättigad till det. Den bestulne är inte berättigad att röva tillbaka stöldgodset utan vidare - detta skall ske efter en formell rättsprocedur. Det är alltså berättigat att i vissa fall beslagta oförtjänt välstånd.
Stulen välfärd som alltså är oförtjänt och inte heller är berättigad får uppenbarligen tas i beslag. Oförtjänt välstånd av annat slag - t ex en lotterivinst - är emellertid berättigat att erhålla och inneha och får därför inte beslagtas av staten. Höga inkomster som erhållits på ett berättigat sätt får därför inte heller tas i beslag. Den springande punkten består uppenbarligen i hur vi bestämmer innehållet i begreppet 'berättigat'. Jag kan inte se annat än att i princip allt handlande som inte skadar andra är berättigat. Om detta leder till förtjänt eller oförtjänt välstånd har ingen betydelse - det berättigar inte staten till att beslagta mitt välstånd.
Detta innebär först logiskt följande: Välstånd som är förtjänt men inte berättigat måste givetvis betraktas som stöld - exemplet med ägaren som bryter sig in hos tjuven och tar hand om sina saker. Trots att ägaren är förtjänt av sitt innehav är han inte berättigad att beslagta sina saker.
Emellertid blir den logiska följden också mer långtgående: Välstånd som är oförtjänt och inte berättigat - t ex som en följd av organiserat beslagtagande - måste betraktas som stöld.
Se även Vem är förtjänt av högre välstånd?