Svar till
Louise Hugemark-Malmström (Skatter &Välfärd nr 2/98):Demokratins räckvidd
==================================
Anders Ehnmark
Majoriteten har ofta fel. Men om vi detaljreglerar demokratins räckvidd äventyrar vi både rättigheterna genom trivialisering och demokratin genom att det inte blir mycket kvar att besluta om, menar författaren Anders Ehnmark.
Jag vill gärna svara Louise Hugemark-Malmström som i nr 2/98 av denna tidskrift tilldelar mig åsikten att "majoritetens vilja alltid är rätt". Nej, det tycker jag inte. Tycker jag något alls om en så allmän fråga så har majoriteten lika ofta fel. Däremot är majoritetens vilja utslagsgivande vid demokratiska beslut. I fallet med båthamnen i Danderyd tycker jag majoriteten har fel, men vad ska vi göra åt det? Ska vi förbjuda den att fatta sådana beslut, eller ska vi verka för att beslutet rivs upp nästa gång, och vilka är i så fall "vi"?
Den enskildes rätt går före lagen
Det demokratiska beslutsfattandet måste hårt begränsas, säger Louise Hugemark-Malmström. Ja, det gör vi ju med fri- och rättigheter av olika slag. Den svenska grundlagen liksom andra demokratiska grundlagar söker en lösning på det problem som den franska rättighetsdeklarationen från augusti 1789 ställer upp. Å ena sidan har vi folkets suveränitet och å andra sidan varje människas oförytterliga rättigheter, inklusive egendomsrätten och rätten till uppror. Den enskildes rätt föregår lagen, som ett villkor för lagen, men samtidigt står lagstiftaren, folket, över lagen som all rätts källa.
Folket står över lagen
Det går inte ihop. Det gjorde det inte då heller. I själva verket har vi här ett konfliktscenario för nästan all modern politik. Vi kan kalla det kampen om demokratins räckvidd. Den bör vara så liten som möjligt, säger högern, så stor som möjligt, säger vänstern. Jag håller med Louise Hugemark-Malmström om att "individens rättigheter måste gå före majoritetens vilja", men jag tycker hon trivialiserar denna höga sats genom att dra in skitfrågor som hur man finansierar båthamnen i Danderyd. Vi kan aldrig göra en rättighetskatalog som reglerar beslutsfattandet så in i detalj, och gör vi det så äventyrar vi såväl rättigheterna (trivialisering) som demokratin (det blir inte mycket kvar om allt är förbjudet).
Jag vet att det är en kär tanke att skriva in i grundlagen att skatten bara får vara si och så hög, men jag tror aldrig en demokratisk församling skulle godta en sådan tanke, allra minst två gånger med val emellan, som grundlagsstiftning fordrar, därför att den strider mot en av demokratins grundsatser: folkets urgamla rätt att sig självt beskatta.
Anders Ehnmark
Svar från
Petra Wårstam (om Wicksells princip)Svar från Danne Nordling (
Hur förhindra majoritetens egoism?)