Frihet, egoism och paternalism
Lägerfångens berättelse
Vi tänker oss en fånge i ett arbetsläger i en diktaturstat av klassiskt märke. Han eller hon är fängslad av politiska skäl och får illustrera en modernare variant av slaveri.
- En lägerfånge är totalt beroende av lägerkommendantens och hans fångvaktares nycker. Fången slås ofta med vakternas gevärskolvar och han tvingas arbeta hårt och ibland mitt i natten.
- Kommendanten är mindre sträng och låter prygla fången endast för öppna brott mot hans regler (därför att fången inte fyllt sin arbetskvot mm). Han ger fången en viss fritid.
- Arbetslägret har många fångar och kommendanten tillämpar människovänliga kriterier när han fördelar arbetet mellan fångarna efter förmåga och behov samt hur meriterade de är osv.
- Kommendanten inför femdagarsvecka och kräver att fångarna skall arbeta i lägrets anläggningar tre dagar i veckan. Två dagar får de permission och kan ägna dem åt eget arbete i den näraliggande staden.
- Fångarna får ständig permission mot att de skickar tillbaka tre femtedelar av sin lön till lägret (eller annan andel som kommendanten bestämmer fån och till). De måste också återvända till lägret på kallelse om något oförutsett hotar detta. Fångarna får inte heller delta i riskabla verksamheter som hotar lägrets ekonomiska intressen – t ex bergsbestigning eller cigarettrökning.
- Kommendanten låter alla sina 10 000 fångar utom en rösta om olika gemensamma beslut som måste fattas. De får diskutera frågorna öppet sinsemellan och de har rätt att kollektivt avgöra vilken andel som skall tas ifrån den uteslutnes och alla övrigas löner och hur den skall användas, vilka verksamheter den uteslutne skall förbjudas att ägna sig åt osv.
- Den uteslutne får rätt att delta i de tiotusendes diskussioner och försöka övertala dem att vidta diverse åtgärder och behandla honom och sig själva på ett visst sätt.
- Som erkänsla för den uteslutnes värdefulla bidrag till diskussionerna tillåter de 10 000 honom att rösta vid lika röstetal. Om det blir 5 000 röster för och lika mång emot skall man titta på den uteslutnes röst (detta har hittills aldrig behövts). Detta kunde lägerkommendanten också låta en fånge göra – avgöra en fråga där han själv är helt likgiltig.
- Den uteslutne beviljas vanlig röträtt. Om rösterna för och emot ett förslag är lika många blir den tidigare uteslutnes röst tungan på vågen. Annars spelar den ingen roll för utgången av valet.
Frågan är nu: vilken övergång från fall 1 till 9 gjorde att historien inte längre handlar om en koncentrationslägerfånge?
(Fritt efter Nozick 1974, sid 367-369)
Tre aspekter på frihet
Historien om lägerfången eller slaven i Nozicks och Spencers versioner kan användas för att illustrera de tidigare omnämnda tre aspekterna på friheten (social frihet, politisk frihet och nationell frihet). En lägerfånge i situationen 1-3 har ingen individuell frihet och om fångenskapen kan antas vara på obestämd tid har han eller hon ingen anledning att ha synpunkter på om huruvida lägerkommendanten representerar en främmande makt eller inte.
Nationell frihet utgör ett värde därför att man presumerar att den leder till större personlig frihet (dvs social frihet). Nationell frihet är inte ett medel för att få större materiell frihet (sk "positiv" frihet).
Politisk frihet (de sista punkterna i lägerfånge-exemplet) är ett värde därför att man oftast presumerar att detta leder till större personlig frihet. Det är detta som Spencer och Nozick velat ifrågasätta genom exemlet. Stegen från 5 till 9 leder inte till någon ytterligare ökning av den individuella friheten i normalfallet.
Exemplet skulle också kunna anföras som stöd för Aristoteles´ syn på ’demokrati’ som ett system för vissa samhällsgruppers styre i eget intresse och inte för allas intresse (som han kallade ’politeia’). Den politiska friheten avses då utnyttjas för att öka den "positiva" friheten för en knapp majoritet – dvs en kollektiv egoistisk strävan att få materiella fördelar på andras bekostnad. Politisk frihet utan begränsningar blir en möjlighet att minska vissa medborgares ’positiva’ frihet för att öka den materiella friheten för andra. Är det frihet?
"Positiv" frihet är ett värde för egoister som vill inskränka allas individuella frihet för att få resurser för att öka den materiella friheten för vissa genom att minska den för andra.
Genom att "positiv" frihet samtidigt kan ges en paternalistisk tolkning kan man hjälpligt dölja den egoistiska bockfoten i resonemanget. Staten behöver enligt det paternalistiska synsättet inskränka den individuella friheten för att individernas egentliga intressen skall kunna förverkligas. Detta gäller allt från "sex, knark och pensionssystem" enligt professor Tore Ellingsen (nationalekonom vid HHS, Ek Deb nr 7/02). Här finns skälen till att folkhemmet ser ut som det gör, anser Ellingsen. Vi förmår inte utöva självkontroll. Staten måste hjälpa en att göra vad man innerst inne vill. Detta anser många mera lovvärt än gruppegoism.
2002-11-17 DNg mer om frihet>