Recension i Sunt Förnuft 7/2004 av Danne Nordling
Tjuvarnas marknad, Piratförlaget, 389 s. 4 poäng av 5
Socialisten som blev konservativ
Har Jan Guillou på gamla dar blivit konservativ och angelägen att gå tillrätta med
tidens förflackning och samhällets upplösningstendenser? Det kan man lätt få
intrycket av när man läser hans 18:e roman ”Tjuvarnas marknad”. Den handlar
formellt om en polisutredning som för en vanlig läsare sannolikt framstår som
långsam och tråkig. Invävt i denna finns en amorös historia för den nyskilda,
knappt 40-åriga hjältinnan/polisen som träffar en fd Solbacka-elev som
därefter blivit officer i Främlingslegionen och nu är välbeställd pensionär. Ramhandlingen ger Guillou tillfällen att lägga fram sin
kritiska syn på samtidens olika irriterande och ondskefulla företeelser.
Guillou har påstått att allt han skriver är ett led i utbredningen av socialismen. Men det mesta han mer eller mindre tydligt låter framstå som sina egna åsikter är av värdekonservativ natur. Dessa värden är exempelvis dygd, rättrådighet, hyfs och bildning. De uppkomlingar som är måltavlan för hans avsky saknar allt detta. Det gäller i synnerhet ärkeskurken Gundell – en kombination av en känd telecom-direktör och en avsatt vd för ett försäkringsbolag. Man skulle kunna sätta rubriken ”Konservativt klasshat” på ett omdöme om boken. Det främsta hatobjektet är nämligen bondson och dennes son en odräglig yngling som direkt uppträder som om han står över alla andra i samhället för att hans far är så rik. Det är en klart konservativ person som låter den improduktive skurken beskriva sin samhällsfilosofi så här när han sitter i polisförhör:
”Det finns ingen rättvisa! Den som är litet smartare än vad ni är tar helt
enkelt bättre för sej i livet och just det gäller nog mej
och min son i lika hög grad och det fattar ni aldrig eftersom avundsjukan hos
såna som ni är starkare än sexualdriften!”
Skurken har skaffat sig fördelar på aktieägarnas bekostnad genom orättmätig
bonus och ojusta lägenhetsaffärer. Sonen har stulit från fadern och liknande
personer därför att ”veckopengen” varit så snålt tilltagen (10 000 kr/mån) att
han inte kunnat leva ett ”flamboyant” uteliv annars.
Guillou kommer även i denna bok tillbaka till motivet med den rättrådige
domaren och hämnaren som straffar de moraliskt fördärvade – uppkomlingarna i
detta fall – på ett mer eller mindre drakoniskt sätt. Skurken får genom eget
förvållande 3 månader för våldsamt motstånd och sexuellt ofredande av kvinnlig
åklagare och kvinnlig polis. Dessutom valsar ett fotografi från hans gripande
utanför kontoret på Sveavägen runt i pressen och det uppdagas oegentligheter i
företaget. Sonen, som i ett offentliggjort polisförhör sagt att faderns pengar
är stulna, får tre år. Skurken får sparken från allt och blir socialt utstött.
Så går det alltså för dem som saknar sinne för rättrådighet och försöker stoltsera med lånta fjädrar utan verkliga kunskaper om viner, jakt, konst, klassisk musik och korrekt uppträdande. Det är inget socialistiskt budskap utan vad alla värdekonservativa anser vara förtjänta påföljder.
Danne Nordling
28.9.04