Skatter & Välfärd nr 1/1999

Högskattesamhällets problem har bara börjat. Sveriges världshögsta skatter måste sänkas, i annat fall riskerar politikerna ett abrupt uppvaknande. Ty: "Skattebasernas rörlighet ökar och skattekonkurrensen mellan länderna skärps".

Så kan man kort sammanfatta chefekonomen på SEB, Klas Eklunds bok Jakten på den försvinnande skatten med underrubrik Globalisering och rörliga skattebaser, utgiven på SNS förlag (148 sidor).

Och vilket ämne kan väl vara mer aktuellt i dessa tider av internationella företagsfusioner, sammanslagningsrykten och utflyttningar av storföretags huvudkontor från svensk mark.

Boken utkom i höstas men är mer aktuell än någonsin. Här får man perspektiv på siffror och fakta som förklarar varför svenska storföretag flyttar ut. Här jämförs de totala skatterna på kapital, arbete och företagande med andra länder. Pedagogiska tabeller visar krasst att det är Sverige som är extremt, inte en "nyliberal" omvärld.

Den som vill botanisera vidare i skatternas och globaliseringens förunderliga värld har många källhänvisningar att ösa ur.

Nu när företagen "slutat gnälla" för att i stället rösta med fötterna kan det vara på sin plats att stanna vid just företagandets villkor en stund. Försvararna av svensk högskattestat brukar anföra att "bolagsskatten är ju så låg" i Sverige.

Korrekt. Eklund noterar också att skattebelastningen på själva bolaget är låg och effektiv i Sverige. Här tycks Sverige vara "klart konkurrenskraftigt". Men det räcker inte att titta på bolagsskatten enbart.

Skatten på ägaren av bolaget är hög. Mycket hög, för att inte säga världens högsta. Enligt författaren förkroppsligar beskattningen på det här området devisen "kapitalism utan kapitalister". Eklund visar detta genom att peka på den totala skattebelastningen på aktier - alltså inte bara bolagsskatten utan också utdelningsskatt, reavinstskatt och förmögenhetsskatt.

Om Sverige i en sådan sammanställning har index 100 visar det sig att alla andra jämförbara länder hamnar hopplöst på efterkälken. Norge når upp till 87 och Danmark till 84. Länder som Tyskland och Storbritannien hamnar på 27 respektive 21. Ser man dessa siffror förstår man lättare varför Astra-Zeneca efter samgåendet väljer London framför Stockholm. Det beror inte bara på de kalla svenska vintrarna och Londons rika kulturutbud...

Den kritiserade fastighetsskatten får sitt kapitel i boken. Sverige har tillsammans med Danmark industrivärldens högsta. Ett avslöjande räkneexempel i Eklunds bok visar hur fastighetsskatten kan få närmast absurda konsekvenser: En svensk familj kan som mest få betala åtta gånger mer i skatt på boende och "förmögenhet" än en tysk familj i motsvarande situation.

Medan den tyska familjen slipper undan med 6.000 kronor i fastighetsskatt måste den svenska i motsvarande situation punga ut med över 52.000 kronor. Det är den samlade effekten av förmögenhetsskatt, fastighetsskatt och inkomstskatt i Sverige som får dessa extrema effekter.

"Man bör dessutom notera att förmögenhetsskatt och fastighetsskatt betalas med beskattade pengar. För att betala 40.000 i förmögenhets- eller fastighetsskatt måste man således tjäna en bra bit över 80.000 kronor före skatt".

Politikerna beskattar boendet världshögst i Sverige i tron att "hus står där de står". Men även fastighetsskatten måste i framtiden räknas in bland de rörliga skattebaserna, menar chefekonomen. För även om husen står kvar så kan mycket väl människorna flytta.

Fastighetsskatten slår mot nyckelmedarbetare i internationellt verksamma företag, där den är en inte försumbar del i den totala skattebelastningen.

De alltmer rörliga skattebaserna och den ökande skattekonkurrensen öppnar många perspektiv. En del skrämmande, andra mer hoppingivande. Skrämmande låter det när Eklund konstaterar att höginkomsttagarna flyttar ut för att slippa betala skatt samtidigt som låginkomsttagare flyttar in för att få del av ett generöst bidragssystem och därmed högre standard. En ekvation som i längden inte går ihop.

Hoppingivande låter det när Eklund konstaterar att "skattetrycket på de rörliga skattebaserna måste sänkas". Och i nästa andetag: ..."sänkta skatter skulle kunna ge en något högre ekonomisk tillväxt, vilket i sig ger ökade offentliga intäkter".

Eklund säger i sammanfattningen att höga skattesatser minskar användandet av skattebasen i fråga. Det gäller "konsumtion, arbete och kapital". Samt att den tilltagande internationaliseringen ökar skattebasernas rörlighet mellan nationerna. Det gäller finansiellt kapital, men "i tilltagande grad också realkapital, arbetskraft och konsumtion".

Genom en generös bidragspolitik - finansierad med världens högsta skattetryck - har svenskt politiskt etablissemang försatt sig i en svår situation. Det gamla beprövade receptet höj skatten visar sig plötsligt förlegat. "Höjda skatter på trögrörliga skattebaser kan hålla skattetrycket uppe. Men det ger en mer regressiv fördelning", konstaterar författaren.

De två vägar som enligt Eklund är framkomliga innebär i praktiken ett val som för en svensk politiker måste te sig som att välja mellan pest och kolera. Antingen en mindre offentlig sektor med ett något mindre omfördelande skattesystem än i dag. Eller också en större offentlig sektor med ett skattesystem som är ännu mindre omfördelande.

Bland de tydliga exempel som verkligheten bjudit på (i stället för de illustrationer som saknas i Eklunds bok) kan nämnas den slopade förmögenhetsskatten för de allra rikaste storägarna och tobaksskattens åkande som en jo-jo. Detta är enligt Klas Eklund bara början.

Skattekonkurrensen skärps och skattebaserna blir allt flyktigare. Skattebortfallet kan bli 50 miljarder kronor de närmaste fem åren, tror SEB:s chefekonom. Och det politiska priset - om ingenting görs för att förändra skattesystemet - kan bli statsfinansiella problem och minskad legitimitet för såväl skattesystemet som politikermakten.

Ett framtidsscenario väl värt att meditera en stund över inför stundande millennieskifte. Och en slutsats törs man dra utan att riskera någon reprimand:

Skattefrågan står kvar på dagordningen ännu ett tag.

Bo Höglander, Presschef, Skattebetalarnas förening