Svar till Anders Ehnmark (S&V 1/98)

I en intervju med Anders Ehnmark i Skatter & Välfärd nr 1/98 diskuteras demokratins räckvidd och berättigande. Det är här inte fråga om huruvida demokratin som styrelseform är överlägsen diktatur eller oligarki. Det gäller istället den mycket viktiga frågan i hur stor utsträckning det demokratiska förfarandet där en majoritet alltid får rätt gentemot en minoritet kan och skall appliceras på frågor i samhället. Alltså, var går gränsen för beslutsfattande på majoritetens villkor och var börjar därmed människans rätt att bestämma själv? Har en majoritet alltid rätt att besluta saker som gäller andra bara för att de är fler? Detta är en klassisk fråga i demokratidiskussioner som har uppmärksammats av många filosofer och statsvetare genom tiderna, både förespråkare och motståndare till demokrati. Det som man fokuserat på är behovet av minoritetsskydd och begränsning av den politiska makten.

Om majoritetens vilja alltid är rätt, som Ehnmark vill hävda, kan det få otäcka konsekvenser. Hårdraget kan 51 procent av befolkningen besluta om att förslava övriga 49 procent, eller för att vara något mindre drastisk, en majoritet av befolkningen kan besluta att de har rätt att hårt beskatta och därmed beslagta en stor del av inkomsten för minoriteten. Intervjuaren belyser problemet med sin till synes hypotetiska fråga om subventionering av båthamnen i Danderyds kommun. Frågan lyder "Om majoriteten i t.ex. Danderyd skulle besluta att den kommunala båthamnen, med tillhörande varv, skulle tillåtas gå med kraftiga förluster därför att avgifterna, som ägarna av segelbåtar och motorbåtar skulle betala, med avsikt sattes långt undre den verkliga kostnaden -skulle det enligt Din uppfattning vara legitimt eftersom det har stöd av en väljarmajoritet?" Svaret blev "Om majoriteten i Danderyd är beredd att betala för det är det legitimt. Om inte, ej legitimt."

Ehnmark menar vidare att det finns en urgammal rätt att göra dumheter. Är det verkligen bara att beteckna som en dumhet att tvinga en samling människor som inte har råd att ha båt att betala för dem som har det? Jag vill hävda att det är djupt omoraliskt, att likna med stöld. Så icke enligt Ehnmark, han menar att demokratiska beslut är beskattningens moraliska grund. Den till synes hypotetiska frågan exemplifierar och tydliggör det absurda i att se majoriteten som den rättfärdige beslutsfattaren och att se det demokratiska beslutsförfarandet som självklart och oproblematiskt, på det sätt som Ehnmark verkar uppfatta det.

Det allvarligaste i detta är att begreppet mänskliga rättigheter suddas ut och blir helt underställt majoritetens godtycke. Individens rättigheter överskuggas av den starkes makt över den svage. Moralen får en annan grund än var mans rätt till sitt eget liv, grunden ligger hos massan. Vi har rätt för vi är fler, och därför har vi all rätt att bestämma också över er! Vi har i princip rätt att ta era pengar helt enkelt för att vi är fler!

Man kan tolka Ehnmarks resonemang som att människan inte har några absoluta rättigheter. Förmodligen vill nog inte Ehnmark gå så långt, men den logiska konsekvensen av hans uppfattning blir just detta. Jag vill mena att det viktiga i en demokrati är en begränsning av de frågor som beslutas av majoriteten så att rättigheter inte kränks med hänvisning till att det är ett demokratiskt beslut. Individens rättigheter måste gå före majoritetens vilja. Här är naturligtvis lagen central, en stark grundlag som skyddar varje enskild människa mot majoritetens godtycke. Det demokratiska beslutsfattandet måste hårt begränsas, inte till förmån för en diktator eller en stark regering utan till förmån för den enskilda individen och hennes rätt att leva sitt eget liv. Härmed måste man också omöjliggöra majoritetens (i detta fall de rika båtägarnas) möjlighet att tvinga minoriteten (alla de som inte har någon båt) att genom subventionering bekosta dess livsstil och prylar, som i fallet med den kommunala båthamnen.

Louise Hugemark-Malmström

Litteraturhänvisningar:

Problemen med demokratisk beslutandeform och "majoritetens förtryck av minoriteten" har i stor utsträckning diskuterats sen franska revolutionen.

Exempel är Edmund Burke, Lord Acton och John Stuart Mill, se "Idéer om demokrati", Volym 5 i Tidens idéserie, 1992, introduktionskapitlet.

Se vidare "Vad är demokrati?", Timbro idé, 1987.

Den amerikanska filosofen Ayn Rand diskuterar demokratibegreppet vid ett flertal tillfällen. Detta summeras tydligt i The Ayn Rand Lexicon, Meridan, 1988.

Ehnmark svarar (Demokratins räckvidd)

Danne Nordling