Politisk idéhistoria – kort översikt (9 filosofer) längre översikt
Platon (grekisk filosof 428–348 f Kr) förf Staten
Den politiska filosofins grundare, lärjunge till Sokrates, lärare till Aristoteles, var influerad av det autokratiska Sparta och förordade en sorts aristokratisk socialism. Staten skulle beså av tre grupper som utvaldes genom visad lämplighet vid genomgåendet av utbildningssystemet: de styrande väktarfilosoferna, de vanliga väktarna (även administratörer) samt näringsidkarna. [ext eng>>]
Aristoteles (grekisk filosof 384–323 f Kr) förf Politiken
Beskriver på empiriska grunder (158 fall) sex olika statsskick i två gupper: till förmån för alla och till förmån för de styrande. Har svårt att ta ställning men förordar till slut politeia, en sorts modest konstitutionell demokrati för hela folkets bästa. Avvisar Platons tes att de styrda står i samma förhållande till de styrande som slaven till sin herre. Människan är ett socialt djur.
Thomas Hobbes (brittisk filosof 1588–1679) förf Leviathan
Den genom tiderna kanske främste politiske tänkaren.
Hans teori söker rättfärdiga den auktoritära staten och motivera varför det är
vår plikt att lyda överheten. Utgår från ett olidligt naturtillstånd med
"allas krig mot alla". Eftersom människan är egoistisk och rationell
ingår man ett samhällskontrakt med varandra och överlåter samtliga rättigheter
till en fruktansvärd furste ("Leviathan" enl Jobs bok) som genom att bli envåldshärskare kan stifta
fred. Så kan människan undvika att livet blir "ensamt, torftigt,
obehagligt, djuriskt och kort". [ext eng>>]
John
Locke (brittisk filosof 1632–1704) förf Two Treatises of Government
I den första delen avvisar Locke teorin om kungamaktens gudomliga legitimitet (arvtagare till Adam). I den andra avvisas Hobbes´ teori att naturtillståndets problem måste lösas genom en oinskränkt statsmakt. Människan har naturliga rättigheter som många försöker respektera även utan en stat. Risken är att det skulle bildas grupper som tolkade naturrätten partiskt och därför förfördelade minoriteter eller enskilda individer. Detta är motivet för att ingå ett samhällskontrakt med en opartisk statsmakt som kunde tolka lagen men som i övrigt gav medborgarna den största möjliga frihet. Om så ej blev fallet var det "rätt att göra uppror". [ext>>] | Bloggartiklar om Locke
Jean Jacques Rousseau (schweizisk fil 1712-78) förf Om samhällskontraktet
Människan är i naturtillståndet god och har förstörts av samhällets institutioner, vilka Hobbes och Locke motiverade med problemen i naturtillståndet. Ett samhällskontrakt behövs främst för att lindra civilisationens onda följder. Alla rättigheter överlämnas till staten som dock inte längre styrs av en envåldshärskare utan Leviathans huvud är ersatt av "allmänviljan". Denna faställs genom direkt demokrati och egentligen inte av en folkmajoritet. Teorin är oklar och olika diktatorer har gjort anspråk på att företräda allmänviljan. Kan också tolkas som "det gemensamma bästa" i spelet ’Fångarnas dilemma’. [ext eng>>]
John Stuart Mill (brittisk filosof 1806–1873) förf Om friheten
Mill förordade individuell frihet men den måste begränsas i förhållande till vad föregångarna Adam Smith och Jeremy Bentham ansåg. Betonade individernas sociala ansvar vilket bildar utgångspunkten för socialliberalismen. Varnade för att majoriteten kunde frestas att förtrycka minoriteten. Förordade därför graderad rösträtt. Filosofiskt var Mill utilitarist ("största möjliga lycka åt största möjliga antal").Verkade för politiska rättigheter. [ext>>]
Karl Marx (tysk samhällsteoretiker 1818–1883) förf Kapitalet
Marx´ lära är deterministisk och betonar den ständiga kampen mellan två klasser. Liksom Rousseau hävdar Marx att klassamhället uppkommit genom etablerandet av privategendomen. Efter det att kapitalismen gått under genom sina inneboende motsättningar skulle ett klasslöst samhälle med en bortvittrande stat och utan arbetsspecialisering etableras. De materiella förhållandena påverkar medvetandet. Därför är moraliska föreställningar och annan tankeverksamhet enbart ett utflöde från den härskande klassens manipuleringar för att säkra sitt herravälde. Någon konkret bild av hur det slutliga kommunistiska samhället skulle fungera ges inte. Fördelningsprincipen skulle dock vara den som formulerats av L Blanc: "Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov."
John Rawls (amerikansk filosof 1921–2002) förf En teori om rättvisa
Kontraktsteoretiker som introducerar ’okunnighetens slöja’ som benämning för den opartiskhet som parterna iakktar i ursprungspositionen när de bestämmer vilka principer det kommande samhället skall styras av. Dessa är jämlik frihet för alla samt fördelning efter ’differensprincipen’ som har som villkor att enbart skillnader som också gagnar de sämst ställda kan tolereras. Denna fördelningsprincip är en följd av den beslutsstrategi ’maximin’ som Rawls tror att alla väljer om man inte vet hur man kommer att lyckas i framtiden.
Robert Nozick (amerikansk filosof 1938–2002) förf Anarki, stat och utopi
Rättighetsteoretiker som ämnade kritisera Rawls´ arbeten utifrån socialistisk utgångspunkt men som istället kom att försvara medborgarna mot statens anspråk att få inskränka deras rättigheter med motivering att åstadkomma omfördelning. Enbart en minimal stat kan rättfärdigas visar Nozick med udden riktad mot anarkismen. Övriga statsfunktioner kan uppnås på frivillig väg i ett "utopiskt" samhälle. Rättvisa karaktäriseras inte av något specifikt mönster utan är en följd av legitima procedurer. Statlig omfördelning är ej möjlig. Betraktas som företrädare för "nyliberalismen". [ext>>] Debatt Nordin/Nordling Nozick har något slipat av sina ståndpunkter senare - intervju [ext>>].
Några övriga
Augustinus, David Hume, Immanuel Kant, Adam Smith [ext>>], Friedrich Hayek [ext>>], Ayn Rand [ext eng>>]
--