Skatter & Välfärd 3/99:
Om 100
procents skatt - ren socialism – röstas fram är det legitimt
Intervju med Göran Greider, chefredaktör Dala Demokraten.
1. Idag går i genomsnitt 65 procent av en
heltidsarbetande förskollärares
årslön (inklusive arbetsgivaravgifter) till
olika skatter. Är det lagom, för
mycket eller för litet?
Svar: Frågan är felställd. I varje fall om den antyder att det skulle finnas
någon absolut och evigt given nivå på skatterna. Hur mycket som bör gå till
skatt bör avgöras av a) hur mycket folk vill betala, vilket avgörs i
allmänna val, och b) av vilka behov av offentliga utgifter som finns.
2. Finns det någon principiell övre gräns för
skatteuttaget i en demokrati?
Svar: Nej. Om folket röstar fram en skattenivå på 100 procent, dvs ren
socialism, så är det legitimt. I praktiken tror jag dock att skattenivån
kommer att närma sig 100 procent men aldrig nå den nivån - fickpengar kommer folk alltid att vilja ha.
3. I nr 3 av TLM skriver du att
"skatterna kommer på lång sikt alltid att
höjas och det är bara att finna sig i
det" (Greiders lag). Innebär det att
de relativt höga svenska skatterna aldrig
kommer att kunna anpassas nedåt,
något som flera politiker nu förespråkar?
Svar: På sikt kommer skattenivåerna i Sverige, liksom i övriga världen, att
höjas. Det är den historiska trenden under mycket lång tid. Utvecklingen mot
ett mer utpräglat tjänstesamhälle pekar även i den riktningen - för ska
lönerna i många för samhället livsviktiga verksamheter (skola, äldreomsorg
etc) inte tillåtas släpa efter måste över tiden allt större del av
samhällets resurser skjutas till; en allt större del av BNP kommer efter
hand att gå till sådana verksamheter och jag ser det som naturligt.
Privatiserar man dessa tjänster kommer ändå samma ökande mängd pengar att
behöva läggas på dem - men det blir mindre effektivt och mindre jämlikt.
4. Om du tvingas vilja ut tre av de
viktigaste uppgifterna som ska
skattefinansieras, vilka väljer du då?
Svar: 1. Polis, rättsväsende och försvar. 2. Skola, vård och omsorg. 3. Kultur
Intervju: Bo Höglander