Skatter & Välfärd nr 3/1998
Kort intervju med Inger Efraimsson,
förbundsordförande i SKTF, Sveriges Kommunaltjänstemannaförbund.
Fråga: Finns det enligt din uppfattning något tak eller någon övre gräns för det totala skatteuttaget?
- Jag tror inte att det finns någon bestämd gräns. Det växlar över tiden och beror på vad medborgarna anser acceptabelt. Och på vad man får tillbaks. Det handlar om värderingar. Det gamla skattesystemet tappade i legitimitet när det uppstod en flora av avdrag.
Fråga: Så det är viktigt med ett enkelt och lättfattligt skattesystem?
- All lagstiftning ska vara utformad så att medborgarna kan förutse och bedöma konsekvenserna. Det är ett grundläggande rättssäkerhetskrav som skattesystemet har svårt att leva upp till. Ibland gör rättvisekravet att man måste detaljreglera.
Fråga: Du säger att skatteuttaget inte har någon övre gräns utan måste relateras till vad den enskilde får tillbaka. Har medborgarna i Sverige - som har världens högsta skattetryck - anledning att vara nöjda med vad de får tillbaka?
- Det beror på den enskildes situation. En ensamstående mamma är nog nöjd med vad hon får för skatterna. Hon skulle inte klara sig på sin lön ens om hon fick behålla hela bruttolönen. En person som blir allvarligt sjuk och får del av den offentliga vården är nog också tillfredsställd, liksom den som har gamla, vårdkrävande föräldrar. Jag betalar själv hög skatt och får varken bidrag eller har barn i skolan. Men det är inget konstigt att jag betalar mer nu när jag har det bra ställt.
Fråga: Om jag förstått dig rätt så ser du skatterna som ett sätt för den enskilde att försäkra sig om vissa välfärdstjänster. Har skatterna fler funktioner?
- Javisst. De ska jämna ut inkomstskillnader över tiden för den enskilde, de ska fungera som en riskförsäkring och även som ett fördelningspolitiskt instrument. Fördelningspolitiken är politiskt bestämd och jag tycker den ambitionen är bra. Allt beror på vilket samhällssystem man vill ha. Om man har en hög ambition när det gäller välfärd så går det åt mera skattepengar.
Fråga: Nyligen visade en undersökning att en majoritet anser att den enskilde alltid bör få behålla minst hälften av sin inkomst. Alltså aldrig mer än 50 procent i skatt. Vad anser du?
- Det är önskvärt. Men det är bara hälften av frågeställningen. Vad ska man använda skattepengarna till? Det är kärnfrågan. Man måste ta ställning till helheten. Visst är det trevligt att få mera pengar själv - men vad vill vi ha för standard? Acceptansen för värnskatten byggde på att folk förstod att "just nu går det åt mera". Men jag anser inte att man ska ta ut ett öre mera än vad som behövs i skatt. Man får se upp så att man inte beskattar arbete så hårt att det blir destruktivt.
Fråga: När sker det?
- När det inte längre lönar sig att arbeta. Men det är inte bara en matematisk bedömning. Verkligheten visar att folk gärna behåller ett arbete trots att de egentligen kunde få ut mera i form av bidrag. Arbetet betyder mycket i sig och folk vill inte leva på bidrag. Sambeskattningen som nu är slopad innebar till exempel att det inte lönade sig för kvinnan att arbeta.
Fråga: Det talas om framtida skattesänkningar från regeringshåll. Vilken skatt är viktigast att sänka?
- Man måste ta ett helhetsgrepp och ingående studera sambandet mellan skatter och välfärd. Det är ett bekymmer att skatter och skattebaser försvinner. Till slut tyngs det allt hårdare på arbetet. Frågan är: Hur finner man ett väl avvägt system - det måste vi finna ut! Inkomstskatten ska inte vara så hög att man måste ansöka om bidrag.
Fråga: Hur skulle du och SKTF agera om politikerna beslöt att delar av välfärden inte ska produceras i offentlig regi?
- Vi accepterar politiska beslut man har givetvis uppfattningar om vad som är angeläget att finansiera gemensamt. Vi kan aldrig acceptera att landet lånar till gemensamma utgifter. Och självklart har vi anledning påverka politikerna innan de fattar sina beslut. Kvaliteten i den offentliga servicen inte får bli lidande. Det har genomförts stora nedskärningar på senare år.
Fråga: Så med världens högsta skattetryck får inte svenskarna ut tillräckligt, menar du?
- Nja, vi är nära smärtgränsen på sina håll. Om försämringarna fortsätter försvinner legitimiteten för skatterna. Frågan är: vad vill vi ha för våra skatter. Det måste till en sammanhängande analys där tre viktiga faktorer ingår:
skatter, välfärd, sysselsättning. Vi måste finna ett system med rimliga avvägningar som speglar människors uppfattning.
Intervju: Bo Höglander