Alla vill bli furstar

Om alla vill ha maximal frihet själva - hur mycket frihet får då var och en?

Optimal frihet är lika mycket frihet till var och en

Frihetens problem är argumentet att var och en borde nöja sig med mindre än optimal frihet

En enda persons frihet kan naturligtvis ökas maximalt så mycket att han blir enväldig. Om vi i förväg vill bestämma hur mycket en enskild medborgare skall kunna göra utan att andra missgynnas måste vi inskränka friheten till att man bara får göra sådant som inte skadar andra.

Vi kan exempelvis följa den "Gyllene regeln" som i Konfucius' version lyder:

"Gör inte mot andra vad du inte önskar att de gjorde mot dig!"

Om alla följer den Gyllene regeln (och inte är perversa) kommer allas frihet att bli så stor som möjligt - dvs optimalt stor. För att försäkra sig mot missbruk kan detaljerade lagar med straffsanktioner utarbetas så att alla låter bli att skada varandra.

Det förment goda blir frihetens fiende

Problem uppstår när någon vill tillämpa den Gyllene regeln i positiv form: "Gör mot andra vad du vill att de skall göra mot dig".

Om du i självrättfärdigt nit gör gott mot andra kan du i ditt eget perspektiv få för dig att du skapar en plikt för andra att också göra gott. Och eftersom ingen kan hålla reda på alla goda gärningar eller ens vara överens om vad som är det goda, kommer strider och konflikter att uppstå.

När det blir bråk om vem som gjort mest gott måste staten gripa in. Det betyder att staten får ta hand om de mera omfattande goda gärningarna med hjälp av skatter. Och då blir friheten för var och en mindre än den optimala. Den goda viljan blir så frihetens fiende:

"Vägen till helvetet är kantad med goda avsikter"