föregående<
Dubbelbeskattningen
är orättvis mot det riskvilliga kapitalet
Först beskattas riskkapitalets avkastning genom bolagsskatten
(28%). Därefter beskattas den utdelade avkastningen en
gång till när ägaren får aktieutdelningen (30%).
Lånekapitalet i ett företag beskattas däremot bara en
gång när ägaren får räntan (30%). Denna orättvisa
har många länder försökt eliminera genom lättnader i
dubbelbeskattningen. Dessa regler är ibland, som t ex i Finland, diskriminerande
mot utdelning från aktier i utländska företag som alltså fortfarande
dubbelbeskattas. Därför blir det ren förlust för de finska aktieägarna om en
sammanslagning av två företag medför att huvudkontoret hamnar i Sverige. - Vi borde åtminstone införa motsvarande regler i Sverige
som i Finland. Se min artikel i Upsala
Nya Tidning 21 september "Hur
naiv får man vara i Sverige?"
¤ Denna effekt på utflyttningen bör inte förväxlas med påståendet att
skattebefriade utlänningar finner det extra lönsamt att köpa svenska
börsakter av skatteskäl. Så är knappast fallet. De flesta länder med
lättnader i dubbelbeskattningen diskriminerar utländska (svenska) aktier. Andra
länder har något lägre kapitalinkomstskatt (ex 25%) än
Sveriges 30% vilket knappast heller gör det lönsamt att köpa upp svenska
aktier.
Väljarna vet
inte hur hög totalskatten är
63 procent av personer från 18 till 74 år svarar helt fel på
frågan om hur hög den totala skatten på en intjänad hundralapp egentligen
är. De tror att skatten tar 50 procent eller mindre. Av svenskarna
svarar 40 procent till och med så fel som 35 procent eller mindre. Rätt svar
är 65 procent, vilket 24 procent visste. 13 procent trodde att skatten var
75 procent. Opinionsföretaget Skop hade särskilt introducerat skattefrågan med
att understryka att den gällde det samlade skattetrycket av många olika
skatter: inkomstskatt, egenavgifter, moms, bensinskatt och andra punktskatter
samt arbetsgivarens löneskatter/sociala avgifter (SAF-tidn
10 sep 99). - Om väljarna tror att skatterna totalt
sett är så låga kan man inte begära att de skall kunna rösta på ett
ansvarsfullt sätt i riksdagsvalen. Det måste ju framstå som enkelt att
biträda ett förslag som höjer skatten några procent om man tror att den totala
skatten bara är hälften så hög som i verkligheten. Ett
elementärt demokratiskt krav är att alla som betalar inkomstskatt åtminstone en
gång om året när deklarationsblanketterna sänds ut får en översiktlig
redogörelse för hur mycket en löntagare betalar i total skatt.
Traditionalister
60+ gillar progressiv skatt
I Ekonomisk Debatt nr 5 skriver sociologen Jonas Edlund
att det finns stöd för en progressiv beskattning enligt en SIFO-undersökning från
1997. Den gick till så att svararna angav hur mycket skatt en som tjänar 13, 26
och 52 tusen kr/mån borde betala i skatt. I genomsnitt tyckte svararna
att höginkomsttagarna skulle betala 74 procent större andel i skatt än
låginkomsttagarna (=spännvidd) - dvs
41,5% mot 23,9% av inkomsten skulle gå i skatt. Spännvidden för åldern 18-29
år var dock bara 45 procent och för åldersgruppen 60+ hela 91
procent! Politiska sympatisörer med s och v förordade en spännvidd på 80
procent. Äldre traditionalister håller fortfarande fast vid
progressiv skatt och artikelförfattaren skriver: "En
framväxande skara av mer skattesänkningsbenägna medborgare skulle kunna
resultera i mer markerade krav på skattepolitiska
förändringar, där omfördelande ambitioner får stå tillbaka mot generella krav
på skattesänkningar." Onekligen innebär svaren främst krav på
skattesänkningar för alla: 13': 23,9% (- 9,2 pe),
26': 32,6% (- 8,1 pe) och 52': 41,5% (-7,2 pe). Det kanske inte alls går att dra några andra
slutsatser än att svenska folket vill ha sänkt skatt i förhållande till idag
med mellan 7 och 9 procent av inkomsten före skatt. EkD-art>
Äntligen gör
AMS skattesänkningar möjliga
Nu aviserar AMS en total omläggning av arbetsmarknadspolitiken som
blir en viktig förutsättning för större skattesänkningar i framtiden. Den nye
generaldirektören Anders L Johansson (som efterträtt Ringholm)
deklarerar både i SvD och morgonekot 7/9 att den
tidigare socialpolitiska inriktningen att "ta hand om" de arbetslösa
skall bytas till att en intensifierad förmedlingsverksamhet och en
satsning på riktad utbildning i bristyrken. Det skall ske genom
datorisering för kortare vakanstider samtidigt som
större rörlighet både geografiskt och mellan yrken eftersträvas.
Sysselsättningen kan öka från 72 procent 1999 (kv1) till 80 redan år 2001 (tre
år tidigare än reg) anser ALJ.
- Rimligtvis kommer detta att sänka även NAIRU-nivån och därmed göra det möjligt att använda de
stora överskott som samtidigt genereras i den offentliga sektorn till stora
skattesänkningar som inte behöver finansieras med nedskärningar (ingen
inflation). Det är bara turordningen som
framstår som avig. Varför vänta
så många år med att få fart på tillväxten och därefter lägga om ams-politiken? Allt positivt i dagens situation hade
rimligtvis gått att åtnjuta tidigare om regeringen bara hade haft insikten och
modet att släppa på efterfrågan. Det behövdes så
litet. År 1999 är det första året efter krisen då skatterna (egenavg) inte höjs. Dessutom har man
avskaffat värnskatten för 80 procent av betalarna.
Demokratins
räckvidd
City-universitetet hade konstitutionellt seminarium
1/9 där James Buchanan framträdde och boken Makt utan motmakt diskuterades. Det var en försiktig
tillställning. Men jurister är försiktiga. Mest försiktig var Britta Lejon,
statsråd i justitiedepartementet. Hon betonade dock vikten av långsiktiga och stabila
spelregler, men ställde inte detta påstående i relation till "engångsskatten" 1987. Vem blev
justitieminister 1987? - Den väsentliga frågan är dock
huruvida politiken har för mycket eller för litet makt. Carl-Johan Åberg
tyckte att man hade för mycket makt att agera kortsiktigt och därmed skadligt
för Sveriges ekonomi. Kenneth Kvist (v) ville däremot öka politikens
makt. På min fråga om detta också gällde exempelvis riksbanken, som vid
en nödvändig räntehöjning ryggar tillbaka eftersom den styrs av en demokratisk majoritet av
villaägare som leds av sitt intresse att få låga
räntor, blev han svaret skyldig. - Intresset ljuger
aldrig, sa Kvist och refererade till Marx men i det här fallet blir det
inte så av någon oklar anledning…
Timbro och
Rojas satsar inte på kommunitärerna?
Mauricio Rojas har börjat på heltid på Timbros "Centrum för
Välfärd efter Välfärdsstaten". Han skall syssla med sjukvården, omsorgen
och den sociala tryggheten i framtidens samhälle. Vid Näringslivets Fonds möte
den 27/8 antydde han att marknaden inte är allt - det var kanske nödvändigt att
hävda när 'allt var politik' på 70- och 80-talen. Den maximalistiska
välfärdsstaten bygger på att människorna är oförståndiga, svaga och elaka.
Därför krävs statligt tvång för att lägga livet tillrätta. Dessutom är
uppgivandet av valfriheten ekonomiskt effektivt - jfr Fords massproducerade
bil, som måste vara svart för att bli billig. - Rojas
får det inte lätt. Om den politiska välfärdsstaten skall monteras ned
men marknaden inte är alternativet återstår bara det civila samhället.
Där har kommunitärerna en luftig idé om hur någon
sorts gemenskaper kan ta hand om det sociala (med stöd från staten). Men
Rojas håller styvt på att staten skall vara neutral inför människornas
livsval. Det betyder att kommunitarismen inte är något
alternativ. Vad återstår då?
Politik börjar
bli omodernt
Bland ungdomarna finns tecken på att främlingskänslan mot de
politiska partierna blivit så djupgående att den yttrar sig i en generell
skepsis över demokratins idé. Det skriver prof Olof
Petersson i sin bok Samhällskonsten. Enligt tidskriften Economist
sjunker medlemstalen i de politiska partierna i de flesta västländerna.
Miljöpartiets Birger Schlaug skriver i SvD 9/8 att ingen frivilligt vill
bli en spottkopp genom att ställa upp som politiker och "besudla
sina händer med att ta den del av samhällsansvaret som politiken utgör". I
DN 26/8 konstaterar föreståndaren för Demokratiinstitutet vid mitthögskolan i
Sundsvall Lars Nord att en undersökning baserad på 4000 personer visar
att politikerföraktet inte beror på kontokortsskandaler eller porrklubbsbesök
Och där säger den avhoppade riksdagsmannen Roland Larsson (s) att kraven
på att hela tiden leverera godsaker gör att politiker hela tiden känner
sig stressade, och att dessutom bli misstrodd gör stressen än värre. "Betong-Larsson" föreslår att andra politiker också
skulle hoppa av : "Då skulle
folk få se hur det blir när snöröjningen inte
kommer eller pensionen inte betalas ut." -
Just så. Politik på alla tänkbara områden är en förlegad idé. Låt marknaden
ta över snöröjning, pensioner, sjukvård och annan personlig service.
Skattesänkningar
och lönebildning
Har skillnaden mellan kostnadsinflation och efterfrågeinflation
fullständigt fallit i glömska? Finansminister Bosse
Ringholm intervjuas i DN 11 juni där han varnar för att om löneavtalen
driver fram inflation så kan skatterna inte sänkas som det var tänkt. Varför inte det? Om det finns ett utrymme för
skattesänkningar vid 2 procents löneökning försvinner väl inte detta vid 5
procents löneökning och 3 procents extra inflation? Dessutom kommer Riksbanken
att höja räntan så att om två år en nedkylning inträffar som via högre
arbetslöshet sänker löneökningarna tillbaka till ursprungsnivån. Vad
Ringholm egentligen säger är att han ämnar hjälpa Riksbanken att bekämpa
kostnadsinflationen med en minskning av efterfrågan via en utebliven
skattesänkning. Detta snabbar på ökningen av arbetslösheten och
stämmer ner lönekraven fortare.
"Demokrati
och majoritetsstyrelse"
Före andra världskriget byggde nästan alla demokratiska länder på
uppfattningen om lagens suveränitet som uttryck för allmänviljan (la volonté générale - lanserad
av J J Rousseau). Utvecklingen i andra
demokratiska länder gör att Sverige nu alltmer framstår som ett undantag. Det
skriver SNS´demokratiråd i sin rapport 1999 (10 jun,
kap 3) Demokrati på svenskt vis under redaktion av prof Olof Petersson. Det finns numera endast några
få länder i Europa (bl a Sverige) som inte infört en
eller annan domstolskontroll över lagstiftningens förhållande till grundlagen.
"Dogmen om parlamentets obegränsade suveränitet är numera starkt
ifrågasatt, i varje fall i Europa utanför Norden." -
Kanske är det professor Eivind Smith i Oslo som har bidragit till detta
klarspråk i egenskap av huvudförfattare till kapitel 3 i demokratirådets
rapport?
Kan Sverige bli
mer demokratiskt?
Demokrati har blivit en nyreligiös konstruktion vilken både som ord
och idé blivit oantastlig. Det menar den norske professorn i idéhistoria Trond
Berg Eriksen på DNs kultursida 1999-05-27, när
han kommenterar den svenska demokratiutredningens 19 första (av 22) skrifter.
Utredningen leds av Bengt Görasson och har
egen hemsida.
Uppgiften är att utreda om demokratin står inför nya problem eller möjligheter.
Kan Sverige bli mer demokratiskt? är Eriksens rubrikfråga. Han antyder svaret
när han skriver: "Vi vet att Adolf Hitler kom till makten med full
demokratisk legitimitet." Och en slutsats i "sågningen
" av demokratiutredningen är att synen på demokrati som "medbestämmande
för så många som möjligt" är en eftergift åt populismen som nu
blivit ett hot mot rättsstaten. "Har inte rättsstaten till plikt
att utmana populismen?" frågar Eriksen. - Här
ligger rimligtvis det allvarliga problemet med demokratin: Hur kan vi sätta
stopp för majoritetens
egoism?