I den moderna debatten finns två inriktningar av liberalismen: Den klassiska liberalismen (ofta kallad nyliberalism) och socialliberalismen. Fundamentet i läran är betoningen av frihet och rättigheter, varvid de två riktningarna lägger in väsentligt olika egenskaper för dessa två begrepp. Kritik kan riktas mot liberalismen både från socialistisk och konservativ utgångspunkt. Utifrån ett socialistiskt klassperspektiv är båda varianterna förkastliga. Socialliberalismen kan taktiskt bidra till att medborgarna inte lika tydligt urskiljer den förtryckande klasstrukturen och därmed genom sänkt medvetandenivå försvårar en kommande revolution. Klassisk liberalism dominerade den tidiga kapitalismens ideologiska överbyggnad och utgjorde därför ett utflöde av den tidens klasstruktur. Den kommer att gå under tillsammans med det ekonomiska system som den är satt att legitimera.
Viktiga komponenter:
Anti-paternalism (mot förmyndartänkande)
Politisk frihet (yttrandefrihet, tryckfrihet, mötesfrihet etc)
Personlig frihet (frånvaro av oönskat tvång)
Äganderätt (till den egna kroppen, i princip det egna arbetsresultatet, personliga ägodelar samt ekonomisk egendom)
Liberalismen förhindrar
utjämning
Traditionellt har liberalismen det senaste århundradet dominerats av
utilitaristiska inflytelser. Detta har medfört att socialliberaler förordat
progressiv beskattning. Klassisk liberalism har däremot genom betoningen av
äganderätten inte medgett omfördelning, vilket har använts som argument mot
statligt påtvingad utjämning. En socialistisk kritik mot socialliberalismen
blir därför taktisk: genom att erbjuda en begränsad omfördelning genom
progressiva skatter förhindrar man en revolutionär utveckling som skulle kunna
leda till en radikal omfördelning genom att proletärerna exproprierar
kapitalägarna utan ersättning.
En socialistisk kritik mot den klassiska liberalismen borde bygga på moralfilosofisk grund. Men genom att marxismen haft vetenskapliga pretentioner har någon socialismens politiska teori inte formulerats och den principiella inställningen har istället blivit en prediktion om kapitalismens nödvändiga undergång.
En kritisk fråga blir därför hur ett socialistiskt samhälle skall förhålla sig till de teoretiska idéerna på det etiska planet som finns i liberalismen. Hur ett samhälle skall organiseras efter en revolution har inte diskuterats särskilt ingående av de ursprungliga socialistiska tänkarna (här bortses från rent utopiska hugskott som Falangstärer och liknande). Även orealistiska drömmar om ett avskaffande av pengar, privat egendom, intresseförhandlingar och liknande skulle kunna betraktas som utopiska Också ett post-revolutionärt samhälle måste organiseras med hjälp av nu kända metoder och med den typ av människor vi ser idag. Det finns ingenting som tyder på att vare sig organisatoriska, socialpsykologiska eller biomedicinska innovationer skulle kunna ändra på den saken.
Ett socialistiskt samhälle skulle kunna organiseras enligt en utilitaristisk princip där alla har ansvar för alla andras välfärd. Denna definition av socialismens etiska fundament har föreslagits av Torbjörn Tännsjö (SvD 23/10-99). Det finns emellertid starka sakliga invändningar mot utilitarismens etik (och ännu starkare mot utilitarismens praktik). Om vi väljer bort utilitarismen återstår en moraliskt grundad princip om jämlikhet, i meningen en utjämning av allas livskvalitet, som socialismens etiska princip. Härledningen av denna princip finns paradoxalt nog i den socialliberala debatten där man menar att ingen är moraliskt förtjänt av de egenskaper som ger en bättre livskvalitet än andra.
Det finns också en konservativ kritik mot liberalismen. Den framförs särskilt av den relativt nya riktning som kallas kommunitarism. Kritiken går ut på att liberalismen underskattar människans behov av den trygghet och samhörighet som kommer ur gemensamma värderingar och traditioner och den leder till att det sociala kapitalet utarmas: familjer splittras, sovstäderna växer och skolorna blir brottsplatser. Även konventionell värdekonservativ kritik förkommer: liberalismen främjar ett tävlingsinriktat samhälle där alla uppmuntras att sätta individuell tillfredsställelse högre än kontinuitet och värdegemenskap framförallt genom den samhörighet som familjen och nationen förmedlar.
Länkar:
En essä av Nina Björk i DN 28/11 2003 om bl a Lena Halldenius bok Liberalismen (Bilda Förlag 2003): http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1194&a=208651
En positiv beskrivning av klassisk liberalism samt presentation av viktiga tänkare
En argumentation för socialliberalism på konkret nivå
En allmän beskrivning av olika liberala riktningar och tänkare
En lista med ett 20-tal länkar om liberalism
Läs mer om < utilitarism och < frihet (interna länkar inom nordling.just.nu)