Varför måste socialism bli kommandoekonomi?
Varför kan socialismen inte bli ett frihetligt samhälle? Varför blir det inte hög levnadsstandard? Varför blir det stordrift och ackord istället för upplöst arbetsdelning?
Det har ibland framkastats en hypotes att den socialistiska ekonomin i Sovjetunionen inte var den 'egentliga' kommunism som Karl Marx och Fredrich Engels eftersträvade. Därför skulle det kommunistiska projektet fortfarande finnas kvar för förverkligande. Romantiskt lagda personer kan möjligen finna en attraktionskraft i de socialistiska idéerna såsom de ursprungligen framfördes av de etiska socialisterna ("utopiska socialisterna" som de kallades av kommunisterna). De försök att organisera små socialistiska samhällen under 1800-talet misslyckades emellertid.
Marx´ vision
Karaktäristiskt för Karl Marx´ läror var att de saknade en vision av det kommunistiska samhället. Det ställde till stora problem för Lenin när han skulle organisera ett kommunistiskt samhälle i Ryssland efter sin statskupp i oktober 1917 (egentligen november enligt modern kalender).
Lenin var en djärv putsaktivist men en erbarmelig nationalekonom. Hos Marx kunde han endast inhämta att den kontributiva principen skulle vara "av var och en efter förmåga" och den distributiva principen skulle vara "åt var och en efter behov". Det låter faktiskt mera som två etiska principer än som sakligt grundade företagsekonomiska organisationsprinciper.
Socialistiska principer
Alla socialister som ville ha ett systemskifte var litet vagt emot privat äganderätt, pengar, vinstintresse och marknader. Men vad var de för? Vad skulle de sätta för organisationsprinciper i kapitalismens ställe? I det "Kommunistiska manifestet" från 1848 skrev Marx och Engels några korta rader om vad det skulle innebära att frånta bourgeoisin allt kapital och centralisera all produktion till staten:Staten skall beslagta jordbruksmarken från godsägare och bönder
Starkt progressiv beskattning
Arvsrättens avskaffande
Socialisering av kreditväsendet och transportväsendet
Inrättandet av nationalfabriker och utökning av jordbruksmarken efter en samhällelig plan
Lika arbetstvång för alla
Offentlig och kostnadsfri uppfostran av alla barn
Någon motivering till varför just dessa principer skulle bli vägledande när proletariatet blir den härskande klassen lämnar inte Marx och Engels. De skriver bara att proletariatet "kommer att begagna sin politiska makt" till att vidta dessa åtgärder. De uttrycker hur det socialistiska samhällets skall organiseras som en "expertprognos" som inte behöver underbyggas! Att detta skulle ge effektivare produktion eller en mer utjämnad inkomstfördelning säger de inte. De avslutar avsnittet med en ganska platt hänvisning till att det nya samhället leder till "allas fria utveckling".
/Kritisk kommentar: Hur kan starkt progressiv beskattning och lika arbetstvång vara förenligt med 'allas fria utveckling'?/
Lenins omsättning av visionen till praktisk politik
Ett dekret från bolsjevikregeringen avskaffade arvsrätten 1 maj 1918. Ett annat dekret i juni nationaliserade industrin. Det kommunistiska åtgärdsprogrammet kan delas upp i fem punkter (Pipes s 227):
- Nationalisering av produktionsmedel och samfärdmedel
- Avskaffande av privat parti- och minuthandel genom ett statligt kontrollerat distributionssystem
- Avskaffande av penningsystemet och införandet av statsreglerad byteshandel
- Införande av en enda plan för hela ekonomin
- Införande av tvångsarbete för alla arbetsföra vuxna män och, vid tillfälle, också för kvinnor och barn
Pengarna avskaffas genom inflation
"Det kommunistiska samhället kommer inte att känna till pengar" hade Bucharin skrivit. I första omgången försökte bolsjevikerna avskaffa pengarna genom att göra dem värdelösa - de lät sedelpressarna gå så fort som möjligt. När bolsjevikerna tvingade till sig makten fanns en utelöpande sedelmängd på 20 mdr rubel. Därefter tryckte man "färgat papper" i en rasande takt: 1919 fanns det 225 mdr rubel, 1920 1 200 mdr (1,2 biljoner), 1921 16 biljoner och 1922 nära 2 000 biljoner rubel (2 triljoner). Det som kostade 1 rubel 1913 kostade i slutet av 1922 100 miljoner rubel!Redan vid den tionde partikongressen i mars 1921 skröt finanskommissarien att den franska revolutionens pengar bara hade fallit 500 gånger i värde medan rubeln fallit 20 000 gånger. Och triumfatoriskt underströk han: "Detta innebär att vi slagit franska revolutionen med 40-1." (Pipes, s 230)
Marknadskrafterna tillgång och efterfrågan ersätts med en enda plan
I mars 1918 talade Lenin om att omvandla den statliga ekonomin till "en enda väldig maskin" och Trotskij formulerade tanken mera explicit:Den socialistiska organisationen av ekonomin börjar med att marknaden avskaffas, och det innebär att man avskaffar det som reglerar den - det 'fria' spelet mellan tillgång och efterfrågan. Det oundvikliga resultatet - dvs att produktionen underordnas samhällets behov - måste uppnås genom att vi följer en enda ekonomisk plan, som i princip täcker alla produktionsgrenar. (ibid s 231)
I december 1917 hade 'Högsta nationalekonomiska rådet' bildats. Det skulle styra över de socialiserade företagen. Företagsledningarna fick order om att stanna kvar i sina befattningar med hot om allvarliga straff. Ungefär samtidigt infördes emellertid arbetarkontroll av företagen med en kollektiv ledning av företagen där fackföreningstjänstemän och oerfarna anställda hade utslagsröst. Detta bidrog till den formidabla produktivitetsminskning som bolsjevikkommunismen resulterade i tills den avskaffades 1922 genom den 'nya ekonomiska politiken' (NEP).
Bolsjevikernas kommunism ledde till att produktionen minskade med 82 procent
I mars 1918 hade det blivit fred med Tyskland. På olika håll gjordes uppror mot bolsjevikregimen men trots detta drev regeringen på införandet av kommunism i Ryssland. Det innebar en enorm risk eftersom ett misslyckande skulle försvaga bolsjevikernas maktställning gentemot de upproriska.
Resultatet blev också förödande. Mellan 1913 och 1920 sjönk industriproduktionen totalt med 82 procent. Om utgångsläget 1913 sätts till 100 låg alltså industriproduktionen på 18 år 1920, kolproduktionen låg på 27,0, järnframställningen på 2,4, bomullsproduktionen på 5,1 och oljeproduktionen på 42,7.
Däremot växte antalet anställda i Högsta ekonomiska rådet - från 318 byråkrater i mars 1918 till 30 000 år 1921. För att administrera en femtedel av den ursprungliga produktionen behövde byråkratin växa 100 gånger!
Anmärkning: Produktionsjämförelsen som Pipes redovisar görs med året före krigsutbrottet. Det är sannolikt mer rättvisande än att ta den av kriget hårt uppdrivna industriproduktionen 1917 som utgångspunkt.
Klasskampen bland bönderna
Samtidigt fick man problem med matförsörjningen. Redan sommaren 1918 uppstod småkrig på landsbygden genom att bönderna inte godvilligt lämnade över spannmål till den bolsjevikiska stadsbefolkningen. Försök gjordes att kontrollera böndrna med hjälp av kollektivjordbruk. Detta fordrade att bolsjevikerna kunde skaffa sig en maktbas på landsbygden som efter utdelandet av storgodsens jord inte hade något intresse för kommunistiska idéer. Lenin startade därför en splittringsrörelse bland bönderna genom att hetsa mot "kulakerna" som var en benämning på bönder som varit framgångsrika och därför var mindre utblottade än övriga.Denna av marxistiska teoretiker frammanade "klasskamp" misslyckades emellertid - trots Lenins blodtörstiga deklarationer om "död åt kulakerna". Bönderna ville inte ange varandra trots att de lockades att få del av bytet från dem som skulle gå under. Tvånget mot bönderna i kombination med rekvireringen av draghästar under kriget mot Tyskland medförde att spannmålsproduktinen år 1920 bara motsvarade 60 procent av förkrigsresultatet 1913.
Lenin var en naiv utopist som litade på Marx
I mars 1921 avskaffades bolsjevik-kommunismen och den "nya ekonomiska politiken" (NEP) infördes. Det var bekräftelsen på att Marx´ och Engels´ vaga idéer om hur kommunismen skulle organiseras var ohållbara. Nästa försök, som gjordes av Stalin, var betydligt bättre förberett och organiserat. Det lyckades i den meningen att ekonomin inte raserades som vid bolsjevikernas försök, vilket höll på att bli landets och regimens undergång. Trots Stalins mer kraftfulla genomförande kunde det sovjet-kommunistiska system som infördes omkring 1930 inte fungera tillfredsställande ens i 60 år.Lenins utopistiska felbedömningar
Efter Lenins död i januari 1924 erinrade sig Trotskij att Lenin just när han tagit makten skrev att "Socialismens triumf i Ryssland krävde en viss tidrymd, åtminstone några månader." Så här efteråt kunde man tro att det var en felskrivning, menade Trotskij - var det inte några år eller decennier han menade? Men Trotskij mindes tydligt att Lenin ständigt talat om att "vi kommer att ha socialism inom ett halvår och bli jordens mäktigaste stat".Både Lenin och Marx var personligheter som var präglade av hat mot det samtida samhällssystemet. Deras första mål var att riva ner detta och införa ett eget despotiskt styre under benämningen 'proletariatets diktatur'. Marx var helt orealistisk i sin personliga maktsträvan medan Lenin mer realistiskt bedömde att hans möjligheter skulle vara betydande om bara en revolutionär situation skulle uppstå (vilket han inte trodde var sannolikt i hans livstid). Det var därför naturligt att enbart koncentrera tänkandet på hur man skulle ta makten och hur dåligt det samtida samhället var som skulle krossas. I Lenins fall kunde han också luta sig mot auktoriteten Marx och prognosen om organisationsmetoderna i Kommunistiska manifestet.
I oktober 1921 när det kommunistiska försöket definitivt hade måst överges erkände Lenin hela misslyckandet utom inspirationen från Marx (vilken läsaren själv kan bedöma) i nedanstående formulering:
"Vi utgick från - eller vore det kanske riktigare att säga, vi antog utan vederbörliga beräkningar - den proletära statens förmåga att på kommando organisera och distribuera statlig produktion av varor på ett kommunistiskt sätt i ett land bestående av småbönder. Livet har visat att vi misstog oss."
Att Karl Marx struntade i att utveckla socialismes teori höll på att kosta Lenin hela hans maktställning. Detta om något borde förminska Marx´insats även i nutida socialisters ögon. Men man kan ändå fråga sig om en utvecklad teori hade kunnat tillämpas av Lenin så att resultatet hade blivit bättre för Ryssland efter den demokratiska regeringens störtande.
Finns det alternativ till socialistisk kommandoekonomi?
Karl Marx´ föreställning om socialismen präglades av dåtida beundran inför vetenskap, rationalitet och ingenjörskonst. Redan Saint-Simon, som varit godsägare, linjerade upp ett socialistiskt samhälle styrt som ett storgods med ingenjörer vid makten. Genom rationellare organisationsformer och utan meningslösa maskininvesteringar skulle produktionen kunna öka ofantligt, trodde man. Eftersom denna förmodan var felaktig var alla socialistiska försök baserade på denna tro vanskliga på förhand.
Altruismen som drivkraft
Det som gör socialistiska försök explicit dödsdömda på förhand är emellertid den felaktiga inställningen till människans drivkrafter. Själva vitsen med socialismen är sist och slutligen inte att öka produktivitet och arbetarmakt eller avskaffa arbetslösheten. Det är istället att avskaffa vinstintresse och konkurrens för att i dessas ställe sätta oegennytta, altruism och solidaritet. Till denna ingrediens måste läggas en plan som ersätter marknaderna. Denna kommer alla självmant att följa om de är altruistiska.Eftersom nästan inga människor är altruistiska kommer samhället inte att fungera om inte överheten ger order om hur alla skall göra för att följa planen. Vi får då en kommandoekonomi med begränsad personlig frihet och demokrati som bygger på tvångsarbete.
Tvångsarbete
Att socialismen måste baseras på personligt tvång bekräftas av Trotskijs beryktade angrepp på Kautsky av år 1920 som visade att tvångsarbete inte var något övergående fenomen under inbördeskriget utan ett bestående drag i det socialistiska samhället (Kolakowski 1973). Trotskij skriver:Tvångsarbetets själva princip har precis lika radikalt och permanent ersatt principen om fri anställning som socialiseringen av produktionsmedlen har ersatt kapitalistisk äganderätt ... Den enda lösningen av ekonomiska svårigheter som är korrekt både från principiell och praktisk tillämpnings synpunkt är att behandla hela landets befolkning som den nödvändiga arbetskraftens reserv ... (Kolakowski, s 42)
Arbetskraften skall militariseras, menar Trotskij som framhåller statligt tvång som grundvalen för att kunna ersätta den kapitalistiska ekonomin med den socialistiska och han fortsätter:
För det finns ingen annan väg till socialismen än genom den diktatoriska regleringen av de ekonomiska krafterna och tillgångarna i landet och genom den centraliserade fördelningen av arbetskraften i samklang med den allmänna statliga planen. (Ibid, s 42)
Kommunism leder till svarta marknader
Viljan att planera kommer samtidigt att stimulera framväxten av stordriftsföretag eftersom de är lättare att kontrollera. Motivet kommer dock officiellt att vara att produktiviteten blir bättre med stordrift. Dessutom finns det alltid människor som struntar i överhetens order om det går att tjäna pengar på svart arbete, svartabörshandel eller svarthandel med ransoneringskort, hyreskontrakt och liknande. Även om en polisstat kunde undvikas på det politiska området för att uppnå politisk kontroll skulle ett polissamhälle behöva utvecklas för att få ekonomisk kontroll. För att inte hela tiden behöva hota med straff vid dåliga arbetsinsatser skulle det socialistiska samhället behöva ta till ackordlöner och provisioner för att locka fram intensivare arbete.Dålig välfärd
Varför blir då inte levnadsstandarden i ett visserligen något ofritt planhushållningssamhälle högre än i ett mera anarkistiskt marknadssamhälle med konjunktursvängningar och arbetslöshet? Det beror på flera olika saker: otillräckliga drivkrafter när bättre insatser inte blir belönade efter förtjänst, själva planeringen leder till stelheter som ger brist på vissa områden och överskott på andra (all information via prissystemet går förlorad) samt slutligen bristen på konkurrens som leder till att nya innovationer, produktionsmetoder och varor aldrig kommer till stånd.När osjälviskheten sätts att styra i ett planerat samhälle blir resultatet i praktiken rimligtvis låg levnadsstandard, begränsad personlig frihet och endast formell demokrati som inte får ifrågasätta det altruistiska systemet. I värsta fall urartar detta till terror och diktatur.
______________
Referenser: Richard Pipes: Den ryska revolutionen, 1995 (NoK 1997)
Leszek Kolakowski: Socialismens idé. En omvärdering 1973 (R&S 1977)DNg 2003-08-23, 2004-01-01
-oOo-
Extern länk till texten i Kommunistiska manifestet (se slutet av avd II)
Mer om Marx på nordling.tv: Diverse kommentarer och länkar
Gå vidare till nordling.tv Politisk filosofi (innehållsförteckning)