Skatter & Välfärd 2/98:

===========

Magnus Nilsson

I Skatter & Välfärd nummer 2 och 3 har förts en diskussion om inkomstfördelning. Denna fråga är knappast ny. Det förefaller finnas en uråldrig känsla av att rikedom är illegitim. De som har mer än flertalet - de rika - bör berövas hela eller delar av sin egendom.

Denna uppfattningen har sannolikt sin grund i en lång och hård historisk verklighet. Under människans historia har ju likhet inför lagen, marknadsekonomi och demokratiska institutioner först på senare tid blivit norm. Att rikedom hade sin grund i plundring, våld, hot, favoritsystem och godtyckliga privilegier var en självklarhet ända tills industrialismens och till del frihandelns genombrott för ett par hundra år sedan. Antikens, medeltidens och renässansens förmögenheter handlade inte om att tillfredsställa några kunder. Spaniens guldålder skapades inte av att nya exportmarknader öppnades i Amerika utan genom storskaligt rånmord.

Och omvänt sade erfarenheten att rikedomen ofta kunde sätta de svaga rättssystem som fanns ur spel. Rika människor var farliga eftersom de mer än andra kunde ta sig till vad de ville. Rikedomen var till på köpet ofta i form av jordbruksmark, skog, gruvor eller rätten att ta ut tull. De som inte ägde var beroende och deras enda frihet och konkurrensmedel, att flytta, var ofta starkt beskuren.

Således sitter motviljan mot inkomstskillnader djupt. Tanken på att ekonomisk framgång bygger på vissa talanger, hårt arbete och att tillfredsställa en marknad på samma villkor som alla andra samhällsmedborgare är helt enkelt ganska ny.

Typiskt nog är rikedom och inkomstskillnader mest accepterade i USA, ett samhälle som skapats utan tyngande och improduktiva rester av feodalism, kungavälde och där ingen besvärats av att "veta sin plats".

Vidare är det tydligt att rikedom accepteras om den emanerar ur en enskild människas konkreta talanger. Artister, rocksångare och idrottsstjärnor får bli rika. De har inga anställda, och vi begriper hur de tjänar sina pengar: vi trängs ju framför scenen med tusentals andra som också har betalar 360 kronor för en biljett.

Men detta är undantag. Vad det handlar om är att kraven på en "rättvis inkomstfördelning" i betydelsen lika inkomster, inte bara för lika arbete utan nästan oavsett arbetsinsats, har mycket djupa emotionella rötter. Detta vet vänstern. Det är ingen tillfällighet att den retoriska figuren "de rika" och "de rikaste" ständigt återkommer hos t ex Göran Persson.

En av de starkaste vanföreställningarna i debatten hänger också ihop med tanken på att rikedom är illegitim. En grundtanke i den "borgerliga" politiken sägs vara att inkomstskillnaderna måste ökas för att vi skall få fart på tillväxten. Till och med borgerliga politiker förefaller tro på detta - på att skillnaderna kommer först och tillväxten sedan.

Möjligen är det så att de avregleringar av arbetsmarknad och samhälle som är förutsättningen för att tillväxten skall bli bättre även kommer att orsaka större inkomstskillnader. Det är till och med sannolikt. Men det är inte skillnaderna som driver tillväxten. Låt oss säga att LO och SAF i centrala förhandlingar bestämmer sig för att jacka upp ingenjörerna ordentligt på t ex lagerarbetarnas bekostnad. Skulle detta öka tillväxten? Knappast. Det vore bara orättvist och dumt.

Men om möjligheterna att starta och driva företag blev bättre skulle kanske efterfrågan på ingenjörer öka och de bästa fundera på att starta eget. Då skulle konkurrensen bli skarpare och nya produktionsmetoder se dagens ljus samtidigt som ingenjörslönerna tvingades upp. Klyftan mot lagerarbetarna skulle öka, men det som ett resultat av en bättre tillväxt som, eventuellt, skulle komma dem till del genom billigare produkter och tryggare anställningsvillkor.

Men detta är en rätt ovanlig insikt.

Vi lär därför knappast annat än på mycket lång sikt kunna komma undan t ex Per Molanders argument att inkomstfördelningen i ett samhälle är en kollektiv nyttighet. Många bryr sig ju faktiskt om inkomstfördelningen. Detta förklarar också varför fördelningen av inkomster, till skillnad från t ex skor, upplevs som moraliskt, d v s politisk intressant (3-97 s 73).

Men samtidigt bör vi inte glömma att poängen med politisk debatt, är att identifiera och motarbeta uppfattningar som är sakligt felaktiga eller som bidrar till att försämra möjligheterna för medborgarna att öka sin frihet och sitt ekonomiska välstånd. En uppfattning om rikedom och anledningen till inkomstskillnader som bygger på obsoleta föreställningar är tvivelsutan en sådan.

Magnus Nilsson