Rättigheter är institutionella ordningar som ger eller vill ge vissa intressen lagskydd och garantier om valfrihet - de skapar en plikt för andra att avstå från vissa handlingar - respektera rättigheterna. Om vi lämnar denna formella definition och går till grunden för rättighetsbegreppet kan man formulera det så här: Rättigheter är grovt sett en föreställning om vad andra människor är skyldiga att acceptera att jag gör.
Rättigheter är främst ett moralfilosofiskt begrepp som också har fått en specifik mening inom juridiken. Låt mig börja med ett trivialt moalfilosofiskt exempel. Jag anser att jag har rätt att äta därför att jag föreställer mig att alla som skulle kunna hindra mig anser att de är skyldiga att låta bli att hindra mitt ätande. Varför de skulle anse detta tar jag inte upp här.
Dessa föreställningar om skyldigheter kan vara mer eller mindre verklighetsförankrade. Om jag lever i en drömvärld kan jag t ex föreställa mig att jag har rätt att spela högljudd musik mitt i natten i min lägenhet och att jag får förolämpa mina grannar å det grövsta när de ber mig dämpa ljudet. De kommer dock med stor sannolikhet att på ett eller annat sätt beivra mina tilltag. Jag har i så fall missbedömt existenskriterierna för mina rättighetsanspråk.
Mycket av problematiken kring människornas rättigheter har handlat om dessa existenskriterier. Stor skada för diskursen har anspråken på rättigheternas existens genom hänvisning till Gud, idévärlden eller naturen åstadkommit. Genom att rättighetsbegreppet har funnits med så länge inom den politiska teorin har de tidigare vidskepliga hänvisningarna till att rättigheter är någon sorts metafysiska entiteter, som kan upptäckas i den verkliga världen om man besitter den adekvata andligheten, funnits med i bakgrunden även på den moderna världens mer sekulariserade rättighetstänkande.
En första attack mot både rättigheter och hela moralfilosofin kom från den brittiskae filosofen David Hume (1711-1776) som anses ha påvisat att man inte kan härleda 'bör' från 'är' - dvs värdeomdömen från fakta. En andra attack kom från utilitaristen Jeremy Bentham (1748-1832) som hävdade att rättigheter var "nonsens" och naturliga rättigheter "nonsens på styltor". Hans bevis bestod inte av så värst mycket mer än detta, men hans naturalistiska nyttomoral har överlevt till modern tid och måste ses som ett alternativ till rättighetsteorierna.
En tredje attack kom från emotivisterna som i Sverige anfördes av Axel Hägerström (1868-1939) med en lära under beteckningen "värdenihilism". Den förkunnar att moral inte har någon verklig existens utan endast består av känslouttryck. I praktiken tyckte nog Hägerström att det nyttiga var något eftersträvansvärt. Men hur intressekollisioner i princip skulle hanteras har han inte kunnat tydliggöra. Det var i praktiken den "satta lagens" uppgift (härav beteckningen 'rättspositivism').
Jag skall ta upp frågan hur rättigheter uppkommer eller kan härledas i kommande artiklar. Här räcker det att konstatera att rättigheter kan existera som en följd av suveränens dekret (kan vara en diktator eller demokratisk församling) vilket medför att rättspositivisterna anser att dessa är den existerande "moralen" och härutöver punkt. Utilitaristerna hamnar däremot i ett annat predikament eftersom deras moral föreskriver att nytto/skade-saldot av olika handlingar skall bli så stort som möjligt.
Nihilisternas svårigheter: Suveränen kan när som helst ändra lagarna vilket ger en mellangrad av rättsosäkerhet. Retroaktiva lagar kan förekomma liksom lagstiftade konfiskationer (t ex den svenska "engångsskatten" på pensionskapitalet 1986). Lagarna blir ett verktyg för makten (en uppfattning som företräddes av statsrådet Carl Lidbom, härav "lidbommeri"). I värsta fall kan suveränen stifta lagar som ger statsministern diktatorisk makt, så som skedde efter riksdagshusbranden i Berlin i februari 1933 då Hitler kunde förbjuda kommunist- och socialistpartierna så att hans koalition fick majoritet i det efterföljande valet.
En annan egenhet för rättspositivismen finns på områden som inte regleras av lagar. Här föreligger en legal rättighet att göra vad man vill även om det uppfattas som moraliskt otillbörligt. På så sätt finns en beröringspunkt med de liberalistiska eller libertarianska rättighetsteorierna. Om lagstiftningen däremot till äventyrs är generad av t ex Kants moralfilosofi skulle det kunna tänkas att denna skulle anses gälla i någon mening även utanför lagens domäner. Den problematiken är dock orealistisk.
Utilitaristernas svårigheter: Den rena läran skulle egentligen inte kräva några lagar alls. Staten skulle kunna nöja sig med att publicera kataloger över summariska nyttokalkyler som medborgarna kunde ha som vägledning vid handlandet. Men utilitarismen är i praktiken en blandning av regelutilitarism och handlingsutilitarism, där en hel del av reglerna har formen av lagar. Även här finns rättsosäkerhet, åtminstone på mellannivå, eftersom den svenska konfiskationen av pensionskapital 1986 också skulle ha kunnat motiveras utilitaristiskt. Även Hitlers maktövertagande 1933 framstod kanske som det då bästa beslutet. Det finns också bedömare som menar att Hitlers senare förbrytelser mot judarna m fl dessutom skulle kunna ges en utilitaristisk legitimering.
Utanför lagstiftningen ger dock utilitarismen inte heller någon rätt för individen att handla efter eget gottfinnande. Allt handlande är reglerat av nyttomaximeringsprincipen, vilket t ex medför att ett penninglån som inte är lagreglerat inte skall betalas tillbaka om pengarna gör bättre nytta på något annat sätt än hos fordringsägaren. Frågan är bara vad staten gör om många bryter mot maximeringsprincipen där det inte finns någon lag som reglerar. Detaljreglering?
Rättigheternas funktion
Genom denna analys av alternativen kan vi se att rättigheterna har två funktioner: de binder lagstiftarna och de frigör individerna utanför lagarnas domän. Mänsklighetens historia har visat att suveränen behöver hållas tillbaka med en författning eller grundlag. Denna bör inte gå att ändra utan omfattande svårigheter. Teorierna om rättigheter utgör ett hjälpmedel i utformandet av sådana konstitutioner. Suveränen förbjuds att ta livet av eller förslava sina medborgare och konfiskera deras tillgångar eller tvinga dem i onödan på andra sätt. På samma gång tillhålls suveränen att hålla med en lagstiftning som skyddar medborgaren från andras liknande skadande handlingar.
Utanför lagarnas domän får var och en handla hur man vill utan att staten lägger sig i. Det är en fråga för moralpedagoger att övertyga medborgarna om den "rätta" individuella moralen.
Sammanfattning:
Teorier om rättigheter är till hjälp när grundlagen skall utformas. Det gäller att binda suveränen och även se till att lagstiftningen som reglerar medborgarnas relationer blir rimlig. Rättigheter består i en realistisk föreställning om vad andra är skyldiga att acceptera att jag gör.