Recension Sunt Förnuft 1/03, lång version: Den svenska tillväxtskolan
2002-12-05
Företagsägandet
beskattas med 70 procent
Att ett högt skattetryck och höga marginaleffekter skadar tillväxten börjar tränga ut i samhällsdebatten så sakteliga. Men att skatterna på företagandet skulle hämma näringslivets tillväxt har ofta betraktats som "skattekverulans". Nu har entreprenörernas svårigheter emellertid uppmärksammats på ett samtidigt överskådligt men ändå vetenskapligt sätt i en ny bok från det nybildade Ratio-institutet.
Hur uppstår ekonomisk tillväxt och industriell utveckling? Vilken roll spelar entreprenörskap och innovationer? Eller konkurser och skatter? Dessa frågor behandlas i boken Den svenska tillväxtskolan (Dan Johansson och Nils Karlson, red) med bidrag från 11 forskare. En förgrundsgestalt i denna skola är professor Erik Dahmén och internationellt naturligtvis Joseph Schumpeter. Nyckelbegreppet är "kreativ förstörelse" men boken tar upp betydligt mer handfasta problem.
Magnus Henrekson (HHS) och Dan Johansson (Ratio) tar upp hur den institutionella utvecklingen förändrades från 1970-talet och försämrade småföretagens möjligheter till etablering och expansion. Skatterna höjdes och ny lagstiftning som var anpassad till storföretagen infördes. Den ekonomiska doktrinen såg på den tiden inte mindre företag som något viktigt utan betonade de industriella stordriftsfördelarna, menar författarna.
Först i slutet av 1970-talet fick forskarna upp ögonen för att småföretagen var långt viktigare än man dittills hade trott. De skapade huvuddelen av de nya jobben i USA. Forskningen visade att det var ett mindre antal s k gasellföretag som betyder mest för de nya jobben. Därmed blev de mindre företagens kapitalförsörjning ett avgörande problem. Författarna menar att dessa företag är beroende av att få tillgång till riskkapital genom ägarens eller närståendes egna sparande.
Kombinationen av ett lågt och jämnt fördelat sparande i Sverige medför att få människor kan få ihop tillräckligt mycket pengar för att kunna realisera sina idéer, framhåller författarna. De pekar särskilt på den under lång tid låga lönsamheten för sparande i aktier och på tendenserna till institutionaliserat sparande. Här skulle jag vilja tillägga att den extra 20/25-procentiga statsskatten speciellt har bidragit till att presumtiva företagare inte kunnat få ihop tillräckligt med startkapital.
I det sista kapitlet i boken gör ekon dr Gunnar Du Rietz en beräkning av hur lönsamheten för normala aktieplaceringar varit sedan 1970. Samtliga kapitalskatter på en mindre aktieförmögenhet som ägs av en genomsnittstjänsteman tog sålunda 72 procent av en 10-procentig real avkastning före bolagsskatt mfl skatter år 2002.
Skatteförhållandena längre bakåt i tiden visar att staten i genomsnitt lagt beslag på hela den normala realavkastningen för privata aktieägare under 1970- och 1980-talen. Under 1990-talet sjönk dock det totala skatteuttaget till 69 procent. De aktieägare som ändå kunnat bli rika är, får man förmoda, de som investerat i företag som haft en högre än normal avkastning. Dessutom har vissa aktieägare kunnat få behålla en del av marknadsvinsterna som uppstått tidvis och i vissa branscher genom en psykologiskt betingad värdestegring som ej haft grund i fundamentala förhållanden (exempelvis IT-bubblan i slutet av 90-talet och fastighetsbubblan i slutet av 80-talet).
Den effektiva totala kapitalskattesatsen var enligt Du Rietz 102,3 procent under 1970-talet, 100,8 procent under 1980-talet och 69,0 procent under 1990-talet. År 2001 var den 69,7 procent och 2002 uppgick totalskatten till 72,2 procent. "Skattekverulansen" under 70- och 80-talet berodde tydligen på att all avkastning togs i skatt. Sådana epitet har alltså varit politiskt betingade snarare än objektiva omdömen om det oberättigade i missnöjet.
Den totala kapitalskatten består av fyra komponenter: bolagsskatt, reavinstskatt, utdelningsskatt och förmögenhetsskatt. Av totalskatten 2002 på 72 procent av den reala "räntan" på en normal aktieinvestering svarade bolagsskatten för 32 procentenheter, reavinstskatten för 20 procentenheter, utdelningsskatten för 8 enheter och förmögenhetsskatten för 12.
Du Rietz´ beräkningar bygger på att en mindre aktieägare med en förmögenhet på 1,4 mkr omsätter sina aktier efter tre års innehav och då blir reavinstbeskattad efter aktuell skattesats och grundavdrag. Skattesatsen bestäms före den 30-procentiga kapitalinkomstskattens införande 1991 av marginalskatten för en privattjänsteman som 2002 tjänar 330 000 kr/år. Företagen antas avkasta 10 procent realt före bolagsskatt, vilket varit ett genomsnitt för de senaste 100 åren. Bolagsskatten bestäms av den faktiska, effektiva skatten på företagens vinster för varje år oavsett om vinsten är 10 procent eller ej aktuellt år. Av vinsten antas 30 procent delas ut och 70 procent (minus bolagsskatt) återinvesteras och resultera i värdestegring med åtföljande reavinstskatt.
För många mindre företagsägare är situationen enligt författaren värre än den ovan beskrivna. Genom de sk 3:12-reglerna har lagstiftarna som bekant velat förhindra att vinstutdelning och värdestegring i mera lönsamma företag skall få beskattas med den lägre 30-procentiga skatten, som infördes 1991. Ovanför en normalavkastning enligt reglerna på nominellt 9-10 procent före bolagsskatt sker beskattningen med vissa undantag till den vanliga marginalskatten på 52-57 procent. Här bör man dock enligt min mening tillägga att förmögenhetsskatt i förekommande fall inte utgår på onoterade aktier. Detta kompenserar dock inte fullt ut för 3:12-reglernas oförmånligare behandling av de mindre företagens ägare.
Ytterligare svårigheter för mindre företag tillkommer genom arvsskatten, påpekar författaren. Under en stor del av 1970-talet motsvarade arvsskatten 50-60 procent av företagets värde (en bröstarvinge), för att under 1980-talet ligga på 40 procent och från 1992 på 20 procent. Även 20 procents skatt kan vara svårt för ett självständigt familjeföretag att bära. Här finns ytterligare en orsak till att Sverige har relativt få medelstora företag och större småföretag.
Utredningschef
Skattebetalarnas förening