Recension i Skatter&Välfärd 3/97:

"Hur ska vi leva? Etik i egennyttans tid"

Peter Singer

Natur & Kultur, 336 sid

=================

Danne Nordling

Den normativa etiken började en ny utveckling på 1960-talet efter att ha stått stilla sedan 1800-talets slut. Nästan parallellt med denna process fick den politiska filosofin en renässans med Rawls och Nozicks arbeten på 1970-talet. Länge doldes dessa nya trender av både marxistiskt testuggande och känslomässigt moraliserande från den "nya" vänsterns politiska ideologer. Med realsocialismens sammanbrott upphörde definitivt vänsterns ideologiska hegemoni i samhällsdebatten.

Vår tids kanske mest kända praktiska filosof Peter Singer, professor i Melbourne (författare till boken "Djurens frigörelse") har tagit sig an en ambitiös uppgift med att försöka besvara frågan "Hur ska vi leva?" där han pläderar för att vi ska leva ett etiskt liv "i egennyttans tid". Singer är född 1946 och har ett förflutet i Vietnamrörelsen.

Girighet

Han inleder sin bok med att ställa frågan: Varför riskerar finansmannen Ivar Boesky, god för uppåt 200 miljoner dollar 1985, allt för att tjäna ytterligare 50 miljoner på olagliga och i hans egna ögon också oetiska insideraffärer i junk-bond-branschen? Han fortsätter med att konstatera att girighet på toppen är ett utmärkande drag hos samhällen som är på väg att förlora sin känsla för allas bästa.

Växthuseffekten

Singer går ut hårt med att påstå att ett samhälle som väljer att sänka skatterna för de rikaste snarare än att hjälpa de fattiga och hemlösa har upphört att vara ett samhälle i egentlig mening. Han ondgör sig över den rika världens miljöförstöring, boskapsskötsel och skogsskövling. Som lök på laxen påstår han att växthuseffekten ökat värmen på jorden så att havsnivåerna - som redan stigit 10-20 centimeter - kommer att stiga med 44 centimeter till år 2070. Regeringen på Maldiverna har redan låtit evakuera fyra öar. Enbart i Nildeltat och deltaområdet i Bengalen riskerar de rikas egoism att ödelägga landet och hota 46 miljoner människors liv.

Stjäla från de rika

Läsaren bibringas intrycket att Singer efter denna omfattande och lätt svavelosande upptakt skulle lansera en lösning på det politiska planet av traditionell vänstertyp: det moraliskt rätta skall med tvång genomdrivas av de styrande. Att i ett sådant läge tillåta opposition är bara fånigt och får i nödfall betraktas som en taktisk eftergift. Men Singer är inte av den sorten. Han citerar visserligen med välvilja den kristne kyrkofadern Thomas av Aquino som hävdar att det är legitimt att stjäla från de rika om man är i nöd. Singers slutsats är att "vi kan ta från de rika och hjälpa de svältande överallt i världen". Han ger dock inga anvisningar om hur detta skulle gå till. Tvärtom varnar han för fanatism och diktatur i de etiska principernas namn, som historiskt kan ha gjort lika mycket skada som det själviska försvaret av tilldelade privilegier. Hjälpen skall enligt Singer vara frivillig som en följd av ett ultimat ställningstagande att leva etiskt.

Etisk analys saknas

Den svåra frågan, som Singer funderat på i 25 år, blir då: varför bör jag handla moraliskt? Ett försök att besvara denna fråga på ett övertygande sätt hade fordrat en analys om i vilket sammanhang och i vilken typ av situation denna fråga förtjänar att ställas. Men etisk analys och teori saknas nästan helt i boken. Singer borde exempelvis ha definierat skillnaden mellan ren egoism, upplyst egenintresse och altruism. Är det t.ex egosim att prova franska viner när människor i Somalia svälter? Singer medger dock att en etisk livssyn tillåter att man har roligt och njuter av mat och vin. Det förefaller motsägelsefullt. Likaså att man bör samarbeta med andra människor för att förkovra ett ömsesidigt intresse - om det har min egen lust och välgång som mål är min strävan samtidigt "rent egoistisk" och inte förenlig med att leva etiskt.

Upplyst egenintresse

Ömsesidighetsprincipen är den enda universellt accepterade moralprincipen, konstaterar Singer i en ingående redogörelse för den spelteoretiska konstellationen "fångarnas dilemma" eller med en mera adekvat benämning "samarbetsdilemmat". På grundval av Robert Axelrods dataspelsturneringar ställer Singer upp en hel katalog med råd om hur vi bör bete oss. Givetvis inser Singer att detta bara gäller personer som är beredda att verka i enlighet med ett förnuftigt, upplyst egenintresse.

Har sociobiologerna fel?

Etiken har dock en mer krävande sida: vi bör handla självuppoffrande. Men Singer har stora svårigheter att motivera varför. Han angriper först den moderna sociobiologin som hävdar att det evolutionsteoretiskt inte kan finnas en tendens till altruistiskt beteende eftersom sådana gener i en population skulle få svårare att fortplanta sig. Ett exempel som han anför mot sociobiologerna är de s.k Donnergruppens öde i Sierra Nevada 1847 då 87 nybyggare snöade in under flera månader och 40 omkom. De överlevande männen hade i genomsnitt 4,3 släktingar i gruppen medan de omkomna bara hade 2,1. Av 15 ensamstående män omkom 13.

Hjälpa besläktade

Donnergruppen exemplifierar i stället klart och tydligt enligt min mening att man inte var beredd att hjälpa obesläktade behövande på samma sätt som de egna nära och kära. Blod är tjockare än vatten vilket är precis vad sociobiologerna hävdar med allt större emfas. Men även om sociobiologerna hade haft fel - genetisk altruism mot obesläktade skulle finnas i verkligheten - är människans faktiska beteende inte altruistiskt. Varför skulle det bli lättare att argumentera för att vi bör handla altruistiskt om vi nu inte gör det i allmänhet (som t.ex myror och termiter)?

Paternalistiskt skäl för altruism

Singers sista argument för altruismen är mera originellt eftersom det är paternalistiskt. Den egennyttiga materialismens liv är tomt och innehållslöst. Ett gott råd för ett bättre liv är att engagera sig för någonting som är större än en själv. Det skulle då vara att hjälpa andra - främst i u-länderna. Men Singer kan inte på ett övertygande sätt visa att ett personligt engagemang utöver shoppandet och karriärjobbandet nödvändigtvis enbart skulle kunna bestå av uppoffringar för de fattiga. Singers argument kunde lika gärna användas för att ansluta sig till maffian eller för att börja samla frimärken.

Danne Nordling, SBF

Alternativa sökord: Donner-karavanen, Donner-sällskapet, Donner party