Socialism

En politisk ideologi som bygger på fyra förutsättningar:

·         statligt ägande av produktionen (ev kollektivt ägande)

·         plan istället för marknad

·         jämlikhet, främst i betydelsen utjämning

·         demokrati (politiskt inflytande) inom samhällslivets alla områden

Inflytelserik ideolog: Karl Marx  Se även socialistisk moral

 

Socialismen och den mera långtgående kommunismen är en ideologi som genom sin utformning attraherar handlingskraftiga och missnöjda personer som vill utöva makt på samhällets alla områden under beteckningen ”politik”.

 

Som ideologi har socialismen genomgått en viss förändring till mindre marxistiskt betonade teser efter sovjetimperiets sammanbrott i början av 1990-talet. Det finns därför moderna socialister som har betydligt mindre radikala åsikter än tidigare och klassiska socialister som gärna ser att den gamla tidens socialism åtminstone delvis genomförs även i vår tid.

 

Det är den klassiska socialismens tydliga krav på en omvälvning av det bestående samhället som väckt anklang hos en del personer med speciella psykologiska och kanske sociala förutsättningar. Genom ivrig aktivism och en viss vältalighet samt fallenhet för hur politisk propaganda kan bedrivas har de radikala socialistiska idéerna tidvis fått ett ansenligt genomslag i det politiska livet. Detta har kunnat ske trots den socialistiska teorins torftiga och orealistiska karaktär.

 

Under 1900-talet dominerade den s k vetenskapliga socialismen som ursprungligen lanserats av Marx och Engels vid mitten av 1800-talet. Den borde egentligen ha varit helt teoretisk, som all vetenskap, men har ändå genomsyrats av starkt moraliserande uppfattningar samt de tidiga upphovsmännens personliga värderingar och antipatier. Några exempel:

 

Det privata ägandet borde avskaffas. Ett påstående som inte behöver bevisas trots kraven på ”vetenskaplighet”. Genom att presumtiva anhängare av läran redan är irriterade över förekomsten av privategendom – i praktiken besjälade av ett personligt agg mot konkreta personer som äger – behöver en socialistisk agitator inte relatera ”vetenskapliga” bevisföringar för varför privategendom är förkastlig och mogen att avskaffas. Moderna socialister har långt senare försökt utveckla en nationalekonomiskt betingad analys av ägandet som centralt för att vinna verkligt inflytande – t ex som motiv för löntagarfonder.

 

Planhushållning borde ersätta marknadsekonomin. Detta krav finns endast vagt antytt hos Karl Marx i det kommunistiska manifestet som han inte själv ens författade. Det kan ifrågasättas om Marx överhuvudtaget delade de utopiska socialisternas uppfattning att pengar skulle avskaffas i det socialistiska samhället. Lenins revolutionärer utgick på lösa grunder att penningväsendet (systemet med färgade papperslappar) skulle förstöras och då först och främst med hjälp av inflation. Utan fungerande pengar återstår ren byteshandel eller planhushållning med hjälp av dekret. Någon teori om hur planhushållning skulle fungera hade inte Lenin utan Trotskij fick snabbt dra upp några grova riktlinjer för en ekonomi på dekrethushållningens grund. Det första försöket misslyckades och det var först under Stalins regim som den planerade ekonomins problem började studeras och ”lösas” med hjälp av 5‑årsplaner.

 

Jämlikhet genom utjämning borde ersätta det borgerliga samhällets inkomstskillnader. Marx och Engels betonade i det kommunistiska manifestet kravet på starkt progressiv beskattning. Senare menade dock Marx att det kommunistiska samhällets inkomstfördelning skulle präglas av Louis Blancs princip (efter förmåga/behov) som inte ger någon jämn fördelning. Det socialistiska samhället skulle dock inte kunna gå längre än att man skulle ta efter förmåga men ge efter förtjänst. Starka inslag av ackordslöner präglade mycket riktigt det sovjetiska samhället och även Maos Kommunistkina hade stora löneskillnader. Den socialistiska teorin har inte varit särskilt tydlig om hur samhället skulle fungera utan materiella incitament. Ett litet undantag finns hos en modern representant, Mats Wingborg, som i sin bok ”Socialism” (Bilda 2001) skriver:

 

”Det verkar inte heller finnas hållbara argument för att jämlikheten skulle ha ett värde i sig. Socialister bör därför acceptera att det under vissa omständigheter kan vara rimligt att försvara ojämlikheter i samhället.” (sid 94)

 

”Effektivitetsargumentet – som går ut på att ojämlikhet behövs för att stimulera effektiviteten och produktiviteten i samhället – förtjänar att tas på större allvar. Under vissa omständigheter är argumentet berättigat. Det kan ibland vara av godo för alla att försöka höja de anställdas ansträngningar genom att belöna dem som utför lovvärda prestationer.” (sid 95)

 

Demokrati borde ersätta kapitalägarnas nyckfulla beslut som ofta styrs av vinstbegär. Att socialism skulle bygga på demokrati förefaller motsägelsefullt och är sannolikt en följd av tidens gång som gjort det nödvändigt att hylla demokratin. Demokratiska beslut kan inte ersätta planhushållning som då skulle leda till oplanerad dekrethushållning och mest likna Lenins misslyckade försök att införa socialism. På sin höjd kan man ha val till de socialiserade företagens styrelser som sedan fick agera inom en traditionell marknadsekonomi. Något av detta fanns i tankarna på löntagarfonder eller medborgarfonder i Sverige på 1970-talet.

 

Demokrati är ett av socialismens medel. Fungerar inte detta får man ta till revolutionära metoder. Det var åsikten i Sverige i början av 1900-talet inför demokratins genombrott. I grunden är socialismen en moralfilosofisk lära som predikar kollektiv egoism. Arbetarklassen skulle med hjälp av denna lära kunna tillskansa sig en större andel av samhällets resurser än vad dåtidens fattiga marknadsekonomi förmådde att ge till denna samhällsgrupp. Sannolikt uppstod attraktionen i detta program som en följd av den propaganda som kunde bedrivas mot det borgerliga samhället genom att statistik och ekonomiska kunskaper om hur systemet var beskaffat och fungerade saknades. Naturligtvis förkläddes egoismen med hjälp av politiskt korrekta skenresonemang om stopp för utsugning och monopol.

 

Att ersätta marknadsekonomins vinstmaximerande företag med politiskt styrda företag som inte beaktar ekonomiska kalkyler är förvisso möjligt men inte särskilt effektivitetsbefrämjande. Teoretiskt är det däremot möjligt att med hjälp av enorma datamängder insamlade av tiotusentals statistiker och bearbetade i kraftfulla datorer styra ekonomin utan ett prissystem och marknader. Att skaffa kontroll över producenterna i politiskt syfte var den ena tanken med 5-årsplanerna. Den andra var att öka kapitalbildningen genom att medvetet hålla nere produktionen av konsumtionsvaror för att ge mera resurser till den tunga industrin som skulle producera investeringsvaror (och krigsmateriel). Denna investeringshets, som Marx ironiskt nog fördömde i termer av utsugning, blev alltså ett av de främsta målen för socialismen under 1900-talet. Senare har man försökt göra gällande att den planerade ekonomin skulle ha varit motiverad för att öka den ekonomiska effektiviteten.

 

 

Den teoretiska diskussion som fortfarande har beröring med socialismen idag är främst koncentrerad till utjämningsfrågorna. Någon marxistisk grund har den inte längre utan baserar sig på utilitarismen eller socialliberalismens resonemang om att enbart moraliskt förtjänta skillnader är rättvisa.

 

Socialism i en mera urvattnad tappning kallas socialdemokrati. Numera är den förvaltande av det bestående välfärdssamhället och saknar teoretisk grund. Socialdemokratin i Storbritannien är närmast en variant av socialliberalismen.

 

DNg mars 04
- - - - -

Aktuella tendenser inom socialismen

Tidigare var vänstern mycket markant påverkad av marxismen med en socio-ekonomisk och maktpolitisk omvandling av samhället som slutvision. Idag har detta perspektiv till stora delar ersatts med en ideologisk retorik som kretsar kring egentligen liberala idéer om individens fri- och rättigheter, den personliga autonomin och självförverkligandet, jämställdhet och mångfald. Internationellt är det inte längre stöd till befrielserörelser som är i centrum utan mer konventionell internationalism med inslag av folkrätt, demokrati, rättigheter och internationellt säkerhetssamarbete.

 

Det är inte längre sysselsättning, arbetsmarknadsfrågor, löntagarmakt och ”företagsdemokrati” som står i centrum utan jämställdhet, etnisk och kulturell mångfald samt miljöfrågor. Socialismens ideologi är ersatt med feminism, multikulturalism och ekologism. Jämlikhetskravet gäller inte så mycket det ekonomiska området som det kulturella. Klasskampen är utbytt mot könskamp samt i viss utsträckning mot jämställdhet mellan olika kulturer, religioner och etniska grupper. Klasstillhörighet är utbytt mot etno-kulturell hemvist.

 

Statsintervetionismen i form av planekonomiska svärmerier har ersatts med en ekologistisk regleringsiver av samma mått. Det är nu inte företagens vinster och ägande som skall regleras utan individernas konsumtions- och livsmönster på områden som miljö, energi, trafik och hälsa.  Huvudgreppet är att ta till sig socialliberala idéer och överföra dem till ett egalitärt gruppperspektiv som kan utvecklas i kamptermer. Effekten av alla dessa tendenser skulle bli en kraftigt ökad styrning av både individer och företag – ja, av hela samhället. Vänsterns socialpsykologi är densamma men tar sig nya kognitiva uttryck.

Källor: ”Liberal kostym gav vänstern framgångar” av Lennart Berntsson, Roskilde i SvD 14/4 2004; Nancy Fraser: Den radikala fantasin. Mellan omfördelning och erkännande (Daidalos 03), se komm i t.

DNg 17/1-05

- - - - -

 

Länk till en lagom naiv men ambitiös sajt med frågor och svar samt citat mm som propagerar för socialism:
http://www.socialist.nu/fragor/socialism/socialism.html

Kritisk granskning av socialdemokratin: http://www.socialdemokrati.se/

 

Danne Nordling