Danne Nordling (feb 2004):
En del debattörer kan inte se att egalitarismen kan bli oförenlig med liberalismen. Om man definierar frihet som lika förutsättningar kan ju inte en strävan att göra förutsättningarna mer jämlika komma i konflikt med friheten. Det är ju mera ”frihet”. Men jämlikhet och frihet är inte samma sak utan i värsta fall varandras motsatser. Det illustreras i nedanstående ”orättvisa betraktelse” över den alltför hängivne socialliberalens strävan att göra förutsättningarna helt lika i det praktiska livet.
Vilken social funktion får staten i ett samhälle med socialliberal ”frihet”? Den skall rimligtvis utjämna medborgarnas olika utfall i ”naturens och det sociala livets lotteri”. Vissa föds i fattiga familjer och med föräldrar som inte ger stöd i skolarbetet. Andra drabbas av funktionshinder eller växer upp i socialt utsatta miljöer med fördomar och fientlighet. Detta måste staten rätta till. Vår livskvalitet skall enligt socialliberal syn vara avhängig av faktorer som vi rår över själva. Staten skall visa ”lika omsorg och respekt” inför alla medborgare.
Den nyfödde skall därför ha rätt till den bästa vård efter födseln på ett offentligt sjukhus eller ett privat som anvisats av staten och som finansieras med skattemedel. Det blir föräldrarnas skyldighet att föda barnet på ett sådant sjukhus – i annat fall hämtas den gravida modern av polisen. Därefter skall barnet kontrolleras på en statligt godkänd barnavårdscentral – vid vite eller i värsta fall genom polishämtning.
För att moderns livschanser inte skall försämras genom graviditeten måste fadern och modern dela på föräldraledigheten exakt lika. I annat fall dras föräldrapenningen in för den som är mera ledig och i svåra fall utdöms böter. När barnet blivit 6 månader avgörs efter expertbedömning om det är moget att placera på daghem. Alla daghem bör vara gratis eftersom de är obligatoriska. Pedagogiken skall vara godkänd av staten enligt de normer som uppställts för att alla skall få lika chanser.
Skolan är också gratis och obligatorisk. Skolplikten bör vara ca 15 år och inkludera universitetsutbildning eller motsvarande. De elever som har lättare inlärningssvårigheter placeras i speciellt lärartäta och små undervisningsgrupper. De med grava inlärningssvårigheter skall tilldelas personliga lärare och får åtnjuta förlängd undervisning, varje dag under alla år i skolan. Alla skall stimuleras till att välja teoretiska utbildningslinjer. Möjlighet att välja praktisk inriktning skall inte finnas förrän efter 12 års undervisning.
Yrkesvalet skall ske efter tester och en grundlig beskrivning av vad olika val innebär. Valet av arbetsgivare får endast ske inom ramen för statligt godkända sådana. Om brist inom vissa regioner eller branscher uppkommer skall detta kompenseras genom förläggning av statliga myndigheter, statliga beställningar och selektiva subventioner till existerande företag och i sista hand genom etablerandet av nya statliga företag.
Privata företag skall tillåtas men företagaren skall inte kunna tjäna mer än löntagarna. Därför regleras uttaget av lön och vinst så att det inte uppstår någon förmån för företagaren. Eftersom företagsam läggning inte är en följd av de val vi medvetet gör, skall inte en driftig företagare kunna tjäna mer än en energisk löntagare. Eftersom energi och flit inte är något vi kan välja själva om vi inte har uppfostrats till eller fötts med sådana egenskaper skall beskattningen vara starkt progressiv. Personer med letargiska handikapp skall dessutom kompenseras med särskilda bidrag.
Personer med ofördelaktigt utseende eller utrustade med bristande social kompetens bör av samma orsak kompenseras för sina tillkortakommanden. De med fördelaktigt utseende, sångröst, skådespelartalang, musikalitet, konstnärliga egenskaper eller förmåga till idrottsliga topprestationer genom bollsinne, styrka, uthållighet eller andra färdigheter skall inte kunna uppnå högre livskvalitet än andra. Antingen skall de avtvingas sina extraförtjänster genom beskattning eller genom direkt tvångsreglering av alla dessa kulturella, idrottsliga och liknande områden där sådana extraförtjänster kan tänkas uppkomma.
Beteenden som syftar till att öka livskvaliteten för vissa på ett icke legitimt sätt skall bestraffas effektivt. Detta gäller särskilt skattefusk, svartarbete och svartabörshandel. Men också svagpresterande verksamhet utan saklig grund skall kontrolleras och bestraffas. Ingen skall genom avsiktlig slöhet eller indolens kunna höja sin livskvalitet och kunna åtnjuta statliga bidrag och skatterabatter utan att i möjligaste mån tvingas till intensivare prestationer. Medborgarna skall därför årligen tvingas genomgå fysiska konditions- och styrkeprov under läkarkontroll. Redan i skolan skall intelligenstest utföras som kan jämföras med resultaten i vuxen ålder. Särskilt svåra fall skall granskas med hjälp av lögndetektorer och psykofarmaka av typ ”sanningsserum”. Tredskande personer hämtas av polisen.
Det socialliberala samhället skall på detta sätt medföra ”allas fria utveckling”.
Det sätt som återstår att öka den egna livskvaliteten med ett eget val är deltagandet i slumpstyrd verksamhet. Slumpens utfall är visserligen olika men alla har samma chanser i ett lotteri. Att delta i ett lotteri kräver ingen ansträngning och valet är ens eget (om man inte är spelberoende). Den som vinner på ett lotteri är moraliskt förtjänt av sin vinst eftersom man själv valt att delta och riskera sin insats.