Olika slags tvång
<

Om det är möjligt att på ett neutralt och objektivt sätt definiera olika sorters socialt tvång behöver man inte ställa upp någon kontroversiell teori om människans natur och därmed kan man dra en någorlunda skarp gräns mellan social frihet (frånvaro av tvång) och materiell eller positiv "frihet". Detta problem analyserar Raymond Plant i boken Modernt politiskt tänkande utan att komma till en riktigt tillfredsställande slutsats. Vissa möjligheter att komma vidare finns dock om man försöker göra en mer konkret analys av olika slags tvång.

Plant diskuterar tvång i tre kategorier: Avsiktligt tvång, Hot och erbjudanden, Strukturellt och indirekt tvång. Detta leder inte till några riktigt fruktbärande slutsatser. Inom denna begreppsram ryms åtminstone sju olika sorters tvång, vilka belyses med följande exempel:

galler, plundring, misshandelshot, straffhot, utpressning,

konkurrensbegränsning och stora belöningserbjudanden.

En bättre kategorisering borde ta fasta på dels tvångets fysiska karaktär och dels på hot om repressalier. Passiva alternativbegränsningar och löften om förbättringar förefaller att passa bättre i en angränsande kategori som inte kan kallas direkt tvång. Vi får då följande schema:

          1. Passivt tvång (galler, murar, stängsel, vägspärrar, bojor, lås, vakter, tillstånd)
          2. Aktivt tvång (arrestering, plundring, stöld(?), gisslantagning, våldtäkt genom forcering)
          3. Hot om våld: a) irreguljärt, b) reguljärt (straff enligt regler och efter rättsprocess). Några exempel: dödshot, misshandelshot, hot mot anhöriga, brandskattning, böter, fängelse.
          4. Hot om andra repressalier (utpressning med hot om avslöjandet av vanhedrande, skandaliserande eller kriminella förhållanden)

Konkurrensbegränsning som inte upprätthålls vid hot om straff faller utanför det direkta tvångsbegreppet. Så länge inträdet på marknaden är fritt kan det bli en vinst för nya producenter och ge lägre pris för konsumenterna. Att detta mervärde inte fördelas "rättvist" så som skulle ha skett på en fri marknad är en annan fråga.

Erbjudandet av stora belöningar kan inte rimligen betraktas som tvång även om man är fattig och behöver pengarna. Mutor har normalt inte betraktats som tvång.

Det synes uppenbart att åtminstone kategorierna 1 och 2 är okontroversiella och även för kategori 3 gäller detsamma i stora drag. Därmed återstår i huvudsak diskussionen om utpressning som uppenbarligen är mycket mera kulturbunden i sina konkreta manifestationer än övriga tvångskategorier. Skulle detta begränsade område erfordra att alla måste bli överens om någon kontroversiell teori om människans natur för att vi skall kunna tala om tvång på ett objektivt sätt? Knappast, utpressning är ett fenomen som borde kunna överlämnas till de rättsvårdande myndigheterna i normala rättsstater utan att någon oenighet om tvångsbegreppets natur behöver uppstå.

Invändningar>>

 


Politisk filosofi

Danne Nordling