Veckans kommentar 2004-09-21
Danne Nordling
Nettoeffekten av skatteförändringarna blir en minskad utbyteskvot från 36,4 procent till 36,0 procent, enligt Konjunkturinstitutet. Det minskar viljan att arbeta när det skulle behövas en kraftig ökning. De rödgröna bedriver fördelningspolitik i smyg.
För att hålla rätt på alla skatte- och bidragsförändringar genom en enda siffra har Konjunkturinstitutet skapat ett mått som kallas utbytesgraden. Den visar hur många procent man får behålla av en arbetsersättning på till exempel 100 kronor. Vi kallar denna ersättning ”hela lönen” (lön + löneskatter) för att skilja den från den vanliga lönen som är ca 25 procent lägre på grund av att arbetsgivaravgifterna (löneskatterna) inte ingår.
Utbytesgraden bestämmer viljan att arbeta, som med ett mer tekniskt ord kallas ’arbetsutbudet’. Den genomsnittliga utbytesgraden för hela svenska folket uppgår 2005 till 36,4 procent om inga reformer görs. Men genom kompensationen för egenavgifterna med en åttondel, som är föreslagen i budgetpropositionen, kommer det att bli lite mer lönsamt att arbeta i genomsnitt. Utbytesgraden stiger till 36,5 procent. Det är alltid något…
Tyvärr frångår regeringen den lagstadgade uppräkningen av skatteskalorna som skall beakta reallöneökningarna (”reallöneskyddet”) och som föreskriver att brytpunkterna skall räknas upp med 2 procent varje år. Uppräkningen blir bara 1 procent och ca 40 000 personer ytterligare tvingas betala 20 procent extra i skatt. Det sänker utbytesgraden till 36,4 procent igen.
Ovanpå detta kommer ytterligare en marginalskattehöjning genom den ogina konstruktionen av det extra grundavdraget på 2 400 kr/år som de rödgröna enats om. Det har i princip införts för att utgöra genomsnittlig kompensation för de höjda miljöskatterna som den ”gröna skatteväxlingen” innebär. Den som har 34 procents marginalskatt får t ex drygt 800 kr i skattesänkning genom detta grundavdrag.
Men de som tjänar mer än 24 500 kr/mån får ingen skattesänkning alls. Vid 22 600 kr/mån börjar nämligen grundavdraget trappas ner så att det är borta vid 24 500 kr/mån. Mellan dessa två inkomster höjs därför marginalskatten med 3,5 procent. Den blir alltså inte 33,9 procent utan 37,4 procent. Mer än 300 000 skattebetalare får alltså höjd marginalskatt. Det minskar utbytesgraden till 36,0 procent i genomsnitt.
Vid ett seminarium hos SNS samma dag som budgeten presenterades redovisade Ingemar Hansson, GD för KI, siffrorna för utbytesgraden i samband med att han ställde frågan till statssekreteraren i finansdepartementet, Jens Henriksson, varför skatteförändringarna hade utformats så att de minskar arbetsutbudet när motsatsen vore önskvärd. Svaret var att kompensationen för miljöskatterna skulle ges på ett fördelningspolitiskt bra sätt, vilket rimligtvis innebär att ”grön skatteväxling” är detsamma som fördelningspolitik i smyg.
Denna slutsats om smygpolitik stärks av att en rad miljöekonomer dömt ut skatteväxlingen som ett bra sätt att minska koldioxidutsläppen. Genom att oljeskatten inte höjs kommer i själva verket det att bli en ”svart skatteväxling”. Ökad oljeförbränning med förvärrad växthuseffekt blir resultatet av den fördelningspolitik som de rödgröna eftersträvar.
I min förra kommentar finns en närmare redogörelse för beräkningarna bakom utbytesgraden och dess spegelbild marginaleffekten (som nästa år blir 64 % i genomsnitt).
Danne Nordling
Utredningschef
Skattebetalarnas förening