Veckans kommentar 2 februari 2001

Danne Nordling:

För att förstå vad det är som föreslås måste man kunna skilja mellan försäkring och skatt. Anna Hedborg gjorde några försök till analys i sitt anförande i Umeå den 25 januari. Här framgår det ganska tydligt att hon har fiskala ambitioner när hon talar om att det i dessa åldersgrupper finns ett "betalningsutrymme" för att barnen just flyttat ut etc. En försäkring kan aldrig användas för att komma åt ett utrymme - den måste i någon mening vara frivillig.

Ett problem med skatter i allmänhet är att det inte finns någon som helst garanti för att de går till ändamål som väljarna prioriterar. Att koppla skatter till speciella ändamål kallas 'specialdestinering'. I Sverige har politikerna av tradition varit helt emot specialdestinerade skatter.

Ett problem med den offentliga sektorns välfärdstjänster är att det inte finns någon garanti för medborgaren att få tjänsten när han verkligen behöver den. Politikerna på både riksplanet och i kommunerna kan av olika skäl krypa ur sina utfästelser utan att medborgarna i praktiken kan göra något annat än att rösta på ett annat parti vart fjärde år. En politisk utfästelse är opålitlig i jämförelse med en civilrättslig garanti som kan drivas igenom i domstol om det kniper.

Skatter eller s k socialförsäkringsavgifter är också problematiska jämfört med försäkringspremier, som är "aktuariskt" beräknade - dvs försäkringsmässigt korrekt uträknade. En allmän skatt eller "avgift" kan vara alldeles för hög för vissa konsumenter jämfört med försäkringspremier - även om skatten skulle vara specialdestinerad och ge "rätt" belopp i genomsnitt.

Eftersom skatteförespråkarna föreställer sig att en genomsnittsskatt i procent av inkomsten är mer utjämnande än en aktuariskt korrekt beräknad försäkringspremie passar de på att driva utjämningspolitik även när det gäller försäkringsavgifter. Hedborg poängterade att det var en extra fördel vid ett seminarium (anordnat av CVV) den 1 februari. Varför då inte ta ut en socialavgift för brandförsäkringar? Då måste de som har högre lön betala mer och de andra mindre för hemförsäkringen.

Anna Hedborg medgav att hon föreslagit en "skatteliknande avgift" men vidhöll att det var en socialförsäkring hon förordade. Hur förhåller det sig i verkligheten? En riktig socialförsäkring måste vara specialdestinerad för sitt ändamål. Så är det med pensionssystemet idag. Med 5 procents avdragsgill egenavgift till äldreomsorgen skulle intäkterna bli drygt 15 miljarder kr om de började tas ut över 45 årsgränsen (1 proc för alla ger i år 9,4 mdr kr före skatt på ca 35 proc i snitt och drygt hälften av lönesumman antas ligga över 45 år). Det räcker inte på långa vägar för att bekosta dagens äldreomsorg. Hedborg antydde härvid på min fråga efter seminariet att en del av kommunalskatten kanske kunde växlas mot en ny sorts socialavgift som också skulle betalas av pensionärerna.

Vad Anna Hedborg föreslagit är i stort sett en specialdestinerad kommunalskatt som skall drabba medelålders och äldre för att ge ett tillägg till finansieringen av äldreomsorgen så att medborgarna kan ställa hårdare krav på de kommunala producenterna - kanske kräva nästintill civilrättsliga garantier.

Det är intressant att generaldirektören i Riksförsäkringsverket så totalt underkänner det politiska systemets förmåga att leverera en i grund och botten ganska trivial välfärdtjänst. Men hennes medel för att lösa problemen - en äldreskatt - kommer att öka incitamenten att sluta jobba i förtid och därmed förstärka den demografiska obalans som de åldrande 40-talisterna också medför. Sänk i stället skatten med t ex 20 procent för löntagare över 60 år så att det blir mer lönsamt att jobba länge.

Danne Nordling

Utredningschef
Skattebetalarnas förening

Danne Nordling