Aktuell kommentar 2004-12-15
Offentlig kostnadssjuka sätter stopp för
utbyggnad
Den
offentliga sektorn lider av Baumols kostnadssjuka som
förhindrar en utbyggnad utan skattehöjningar, som är omöjliga idag. Ökade
välfärdstjänster går bara med privatisering – försäkringar istället för fogdar.
Debatten om den offentliga sektorns finansiering har varit intensiv sedan Kommunförbundet för något år sedan hävdade att bibehållen välfärd skulle kräva 70 procent i kommunalskatt vid mitten av seklet. Denna bild fick i våras ett grundskott från den statliga Långtidsutredningen (LU), som visade att det inte var omöjligt att både bibehålla dagens välfärd, klara de demografiska svårigheterna (fler äldre) och sänka skattetrycket med 2 procent av BNP till år 2020.
Därefter har det kommit inlägg både från statsministern och finansministern samt från Svenskt Näringsliv och andra som inte riktigt har kunnat klargöra hur finansieringen skall gå till i framtiden. Detta beror på den förvirrande beskrivningen av den offentliga sektorns kostnadssjuka, som ibland kallas Baumols lag efter en amerikansk ekonom. Han var den förste som beskrev problemen med tjänsteproduktionens låga produktivitetsutveckling, men klarade inte att göra det på ett entydigt sätt.
Alla vet att det ständigt blir dyrare att gå till frisören trots att välståndet ökar och t ex TV-apparater blir allt billigare. Det beror på att frisörerna skall ha lika stora löneökningar som alla andra trots att de inte kan klippa fortare. Annars hade vi inte haft några frisörer (med den lön som de fick på 1950-talet). För 50 år sedan hade vi inte ens kunnat köpa en tiondels TV-apparat för ett helt års klippningar. Idag kan vi få 2-3 TV-apparater för priset av ett års klippningar. Därför säger vi att klippning blivit dyrare räknat i varor.
Liknande gäller för offentliga tjänster. De blir allt dyrare räknat i varor när välståndet ökar. Men nu råkar det vara så vist ordnat att om skatteprocenten är konstant kommer allas ökande inkomster att generera fler kronor i skatt som precis räcker för att betala de dyrare tjänsterna. Det är helt fel att säga att vi ständigt måste höja skatterna för att bibehålla välfärden. Då skulle vi om tusen år knappt få några välfärdstjänster alls eftersom skatterna skulle överstiga 100 procent flera gånger om. Det är lika dumt som att säga att när välståndet ökar kommer utgifterna om tusen år för ett års hårklippning att ta hela årslönen.
En oförändrad skatteprocent genererar ständigt mer skatt i kronor och dessa pengar kan gå till de allt dyrare välfärdstjänsterna så länge som vi inte behöver anställa fler som utför dem. Dessvärre är det kanske så att den offentliga sektorn behöver alltfler för att göra samma sak som igår – det kallas produktivitetsförsämring. Men det är en helt annan sak än Baumols kostnadssjuka som bygger på konstant produktivitet i den offentliga sektorn. Och det är redan denna konstanta produktion per timme som alla är så bekymrade över. Men det behöver man inte vara om man är nöjd med dagens nivå på servicen.
Problemen blir värre om vi vill bygga ut välfärdstjänsterna. Dagens service är inte bra. Om den inte går att effektivisera måste fler rimligtvis anställas under några år. Det är dock inte ett långsiktigt problem. Utbyggnaden av skolan, äldrevården och barnomsorgen är slutförd. Om sjukvården satsar på ”reservdelsmänniskan” kommer det att krävas många fler anställda där. Men de kan inte få sin lön om inte skatterna kan höjas. Och det går inte när de redan är så höga. Då återstår bara en privatisering av sjukvården där mer eller mindre frivilliga försäkringar används för finansieringen.
Alternativet som LU var inne på innebär att dagens skattefinansiering behålls och att ytterligare tjänster finansieras med avgifter. Detta riskerar emellertid att leda till revolt hos dem som betalar dyrt idag för en vård som kanske inte levereras och sedan måste betala en gång till för att få det som skulle ha levererats och därefter ännu en gång för det nya ”reservdelssystemet” och annat liknande. Därför är en sannolik prognos att den generella välfärdsstaten står inför sin avveckling. Försäkringar och inte fogdar blir framtidens modell.
Utredningschef
Skattebetalarnas förening
Länkar:
Långtidsutredningen om skattesänkning, kommentar feb-04
Göran Persson vill lyfta ut sjukförsäkringen, kommentar apr-04
Bosse Ringholm vill öka arbetsutbudet, kommentar okt-04
Johnny Munkhammar, Svenskt Näringsliv (numera Timbro), om den stora statens fall
”Gräddfiler måste undvikas”, Per Borg (s) i SvD 15/12-04
Ett exempel på hur Baumol missuppfattas: The NewYorker