Danne Nordling
2004-02-06
Den offentliga sektorn lider av effektivitetsproblem. Men ända sedan slutet av 1990-talet har företrädarna för offentlig verksamhet, främst i kommuner och landsting, kunnat hänvisa till att alla problem med bristande service berott på de drakoniska nedskärningarna som gjordes under 90-talskrisen. Eftersom dessa nedskärningar i själva verket totalt sett var obetydliga har den offentliga sektorn ostört kunnat utveckla en avsevärd ineffektivitet bakom denna fasad av nedskärningsproblem.
Det borde därför vara dags att syna den offentliga sektorns produktion litet närmare och genom rationaliseringar och systemförändringar göra servicen både bättre och billigare. Om man kunde göra begränsade besparingar skulle det rentav bli onödigt att diskutera att höja vissa skatter för att sänka andra som är mer skadliga för tillväxten. Risken är annars att småföretagens besvikelse över att drabbas av nya skattehöjningar utan direkta fördelar av skattesänkningarna medför ytterligare uppgivenhet och därmed negativa effekter på tillväxten.
Vi har gjort en beräkning av hur stor besparingspotentialen kan tänkas vara. Den offentliga sektorns totala utgifter år 2005 beräknas bli 1 456 miljarder kronor enligt Konjunkturinstitutet. Från detta belopp bör man dra räntebetalningar och pensioner som inte utan vidare går att förändra (26%). Av utgifterna år 2000 återstår då 74 procent vilket motsvarar 1 075 mdr kr för nästa år. Dessa utgifter består grovt av följande poster: central förvaltning 5%, försvar 4%, samhällsskydd 2,3%, näringsliv 3%, sjukvård 11,1%, fritid o kultur 1,3%, utbildning 11,1%, social omsorg 10,7%, bidrag 20,2% och investeringar 4,8%.
Det verkar rimligt att man skall kunna minska utgifterna med 1 procent om året under fyra år. Då skulle i slutändan 43 miljarder kr finnas till förfogande för tillväxtskapande skattesänkningar. Det skulle räcka till att avskaffa förmögenhetsskatten (4 mdr kr enl ESV), arvs- och gåvoskatten (2,6 mdr enl ESV) och hela statsskatten på 35 mdr kr, vilket gör 3:12-reglerna överflödiga. Även OECD har i sin nya rapport ännu en gång rekommenderat att statsskatten skall sänkas.
Fördelarna med detta skattepaket är att arbetsutbudet snabbt skulle öka med nya skatteintäkter som följd. Dessutom skulle kapital strömma tillbaka till Sverige vilket skulle ge de mindre företagen det riskkapital som behövs för en snabb expansion och nya jobb. Skatteintäkterna från kapitalavkastningen skulle också öka. Den lägre marginalskatten skulle också höja den långsiktiga tillväxttakten avsevärt. Nu ser Sverige ut att hamna ohjälpligt efter både sin gamla 2-procentiga tillväxttrend och den genomsnittliga utvecklingen inom OECD-länderna. De bättre siffror som har noterats de senaste åren utgör endast en otillräcklig återhämtning från 90-talskrisens bottenår.
Det är hög tid att göra en skattereform som stimulerar tillväxt och nyföretagande. OECD visar i sin rapport att Sverige hamnar sist i attityden till möjligheten att starta eget företag. Av svenskarna är det 70 procent som "aldrig tänkt tanken" mot knappt 50 procent i Danmark som ligger på tredje plats.
Danne Nordling
Utredningschef
__________________________________________________________________