Veckans kommentar 2 mars 2001

Progressiv skatt, proportionell skatt, genomsnittsskatt, marginalskatt och "platt" skatt är begrepp som är viktiga i diskussionen om skatteskalornas utseende - dessa gäller främst inkomstskatten. Denna skatt svarar i sin tur för 37 procent av alla skatteintäkter och är i praktiken den enda progressiva skatten i Sverige. Att skatten är progressiv betyder att den inte bara stiger räknat i kronor när den skattskyldiges inkomster stiger, utan också stiger räknat som genomsnittligt uttag i procent.

Ett exempel från förra veckan är att köksbiträdet betalar 29 procent i skatt (3 086 kr/mån) medan apotekaren betalar 39 procent (12 840 kr/mån). Hade skatten varit helt proportionell skulle apotekaren också betalat 29 procent i skatt eller 9 541 kr - dvs 3 299 kr mindre per månad. Ibland kallas proportionell skatt "platt skatt".

Genom att skatteskalan är progressiv uppkommer en särskild skatteeffekt på alla inkomstökningar som inte var förutsedda när man räknade ut den förväntade genomsnittsskatten. Det kan vara fråga om en löneökning som en följd av befordran, övertidsarbete, extraknäck eller en allmän löneökning enligt avtal. Skatten på den marginella inkomstökningen kallas marginalskatt.

Om köksbiträdet tjänar 1 000 kronor extra går 373 kronor bort i skatt - marginalskatten är 37,3 procent. För apotekaren gäller att 518 kronor av tusenlappen går bort i skatt - marginalskatten är då 51,8 procent och alltså avsevärt högre än för köksbiträdet. Den lägsta marginalskatten är 26,2 procent och gäller för månadslöner på knappt 6 000 kr upp till knappt 9 000 kronor. Den högsta marginalskatten är 56,8 procent och inträder vid en månadslön på drygt 34 000 kronor och gäller däröver.

När skattereformen planerades vid slutet av 1980-talet var tanken att man bara skulle ha två skattesatser att hålla reda på - kommunalskatten på 30 procent och en statsskatt på 20 procent ovanför den sk brytpunkten. Sedan dess har en mängd avsteg från denna enkla modell gjorts. Nu har vi tio marginalskatteskikt som hoppar upp och ner istället för två. En hållpunkt är fortfarande 'brytpunkten' där en extra 20-procentig marginalskatt sätts in. Den ligger på 22 600 kr/mån eller 3 300 kronor (17%) över industriarbetarlönen.

Nästan tre fjärdedelar av de 6,9 miljoner inkomsttagare som är 20 år eller mer betalar en marginalskatt som ligger kring 37 procent (noga räknat 34 - 40 proc med genomsnittlig kommunalskatt på 31,8 proc). Bara 9 procent har den lägsta marginalskatten på 26 procent. Drygt 17 procent eller 1,2 miljoner personer ligger över brytpunkten och betalar minst 51,8 procent varav 4,6 procent betalar den högsta marginalskatten på 56,8 procent (315 000 personer).

Internationellt sett ligger brytpunkten i Sverige lågt. Men trots att en 20-procentig statlig extraskatt sätts in bara drygt 3 000 kronor ovanför industriarbetarlönen genererar inte denna extra marginalskatt mer än knappt 29 mdr kr - dvs 2,5 procent av alla skatter. Och den ytterligare extra 5-procentiga "värnskatten" som tas ut ovanför 34 200 kr/mån ger inte ens tiondelen så mycket. Denna "straffskatt" sätts in nästan 15 000 kr/mån ovanför industriarbetarlönen och ger 2,7 mdr kr eller 0,2 procent av alla skatter.

De extra marginalskatterna ovanför brytpunkten tar sammanlagt in bara knappt 2,8 procent av alla skatter. Men de har snedvridande och skadliga verkningar på samhällets ekonomi. Genom att de betyder så litet för den offentliga sektorns finansiering borde inte statsfinansiella skäl vara något hinder för att sänka eller avskaffa dem.

Danne Nordling
Utredningschef
Skattebetalarnas förening