Aktuell kommentar 2004-04-14
Danne Nordling:
Perssons smyghöjda skatt måste avslöjas
.
Det är en myt att dagens välfärd kräver skattehöjningar för att kunna upprätthållas om 20 år. I en intervju under påsken tänker sig ändå statsminister Persson att låta svenskarna betala en gång till för sjukförsäkringen i form av osynliga "avgifter". Det motsvarar en 10-procentig höjning av alla skatter som nästan enbart kommer att användas för att öka det offentliga slöseriet.
Den stort upplagda intervjun i DN handlar om den långsiktiga utvecklingen av den offentliga sektorns finansiering. En bred parlamentarisk utredning kommer att tillsättas inom kort. På 20 års sikt skissas tre alternativ för att ta in de pengar som alla sägs vara överens om att skall behövas. Men inte ens utgångspunkten är sann.
Det är faktiskt inte så att det behövs några stora tillskott för att upprätthålla dagens välfärd på nuvarande nivå.
I februari beräknade den statliga Långtidsutredningen i ett delbetänkande (SOU 2004:11) att utrymmet för skattesänkningar kommer att bli nästan 2 procent av BNP till år 2020 (i ett scenario med en liten ökning av arbetsutbudet). Det motsvarar i dagens penningvärde 48 miljarder kronor (>>). Då har man ändå räknat med en automatisk och därför stor ökning av resursbehovet för de äldre.
I en annan utredning har Skattebetalarna visat att det till 2020 inte behövs ett resurstillskott som är större än 0,8 procent av BNP för att kunna ge samma vård och omsorg som idag trots en åldrande befolkning (>>).
Det är alltså en myt att dagens välfärd kräver skattehöjningar för att kunna upprätthållas om 20 år. Vad saken gäller är hur en kraftig satsning på nya välfärdstjänster skall kunna finansieras. Där pekade Långtidsutredningen på att konsumtionsökningen borde kunna finansieras med avgifter för dem som är intresserade. Men Persson ansluter till den förenklade bild som Kommunförbundet har förmedlat och som inte ens vunnit acceptans hos hans egen Långtidsutredning. Härvid ges han benägen hjälp av DN:s journalist Peter Bratt som beskriver utgångspunkten som att "rädda den generella välfärden".
Då tycker Persson att man skall lura svenskarna att betala sjukförsäkringen en gång till. Systemet med sjukpenning mm lyfts ut och finansieras med egenavgifter eller arbetsgivaravgifter bestämda av arbetsmarknadens parter. Samtidigt behåller staten den nuvarande finansieringen med en osynlig löneskatt (sk arbetsgivaravgift). Dessa pengar kan staten sedan slösa bort på alla möjliga populistiska reformer med "Perssonpengar" till alla ineffektiva offentliga verksamheter som främsta dragplåster.
Alternativet borde istället åtminstone vara öppna krav på skattehöjningar som på punkt efter punkt måste diskuteras i en demokratisk process och vägas mot andra användningar av pengarna. Smygvägen via osynliga skatter måste avslöjas och stoppas i ett demokratiskt samhälle.
Bäst vore naturligtvis att den
nya offentliga servicen erbjöds frivilligt till medborgarna via direkta
avgifter eller försäkringslösningar. Prognoserna visar nämligen att lönerna
kommer att öka så att folk har råd att betala nya avgifter för nya tjänster om
de vill. Det förutsätter dock att inte skatterna höjs.
Danne Nordling
Utredningschef