Svensk Tidskrift nr 2/1991
DANNE NORDLING:
Värdeteorin – grunden för en förnuftig etik
Recension av Lars Bergström: Grundbok i värdeteori.
Bokförlaget Thales 1990
Kan man rättfärdiga värdeomdömen? Den filosofiska disciplinen värdeteori
handlar om vad normer och värderingar har för egenskaper. Värdeteorin ingår i
ett vidare område som kan kallas värdefilosofi där man också försöker ta
reda på vad som är värdefullet, vackert och hur man
bör handla etc, vilket sålunda kan kallas normativ
värdefilosofi.
En central del av värdefilosofin är moralfilosofin vars ena avdelning är den
normativa etiken medan den värdeteoretiska
avdelningen kallas metaetik. Andra delar är t ex politisk och estetisk
värdefilosofi som har liknande underavdelningar. Etikens renässans i Sverige
har ökat behovet av en aktuell värdeteoretisk
grundbok eftersom det är 23 år sedan Manfred Moritz utkom med sin Inledning
i värdeteori. Men någon lika elementär bok som denna är inte Grundbok i
värdeteori (128 sid) författad av professorn i
praktisk filosofi vid Stockholms universitet Lars Bergström.
Uppgörelse med värdenihilismen
Trots detta är boken att varmt rekommendera även för personer med bristande
förkunskaper genom den uppgörelse med emotivismen –
eller som vi säger i Sverige värdenihilismen – vilken inleder bokens
sakframställning. Om det inte finns några värdeomdömen utan dessa bara är
uttryck för folks moraliska inställningar blir det meningslöst att
argumentera i värdefrågor. Inställningar har ju inget sanningsvärde. Den då
ofta följande slutsatsen blir att den politiska majoriteten fritt kan
åsidosätta alla eventuellt hindersamma etiska principer eftersom dess
vetenskapligt sett är godtyckliga och rentav dikterade av klassintressen.
(Sålunda skulle rättrådighet och oväld endast vara ett ideologiskt medel för
den härskande klassens exploatering av arbetarklassen.)
Värderealism – det finns värdefakta
Mot emotivismens nihilism ställer Bergström de objektivistiska och naturalistiska teoriernas värderealism – dvs uppfattningen att det finns objektiva värdeegenskaper (värdefakta).
Detta sker dock tämligen summariskt med en något oklar kategoriindelning som
Bergström endast gör begränsade försök att bena upp. Det viktigaste är dock att
slå fast att det är möjligt och rationellt att argumentera logiskt i
värdefrågor. Kanske skulle emotivismen förvisas till
särskilda områden där den känslomässiga värdeupplevelsen
är mera omedelbar, antyder Bergström och exemplifierar med estetiken.
Emotivismen förnekar estetiska värden
Finns det inga estetiska värden? Är alla påståenden om det sköna personliga
känsloyttringar som varken kan vara sanna eller falska? Om det vore så som
anhängarna av det "karismatiska" förhållningssättet till
konstupplevelser hävdade, skulle förvisso värdenihilismen vara sann på
estetikens område. Att ett konstverk sägs vara vackert, utan att man skaffat
sig någon förnuftsmässig bakgrund till det, betyder med rätta att betraktaren
endast uttrycker sitt gillande av verket. Ingenting sägs om själva konstverket
om man inte i förväg vet vad betraktaren brukar tycka är vackert.
Estetisk naturalism
Men om man istället intar "uppfostrarinställningen" krävs det
omfattande kunskaper innan man kan avnjuta ett konstverk med verklig
behållning. Någon typ av värdeteoretisk naturalism
borde då passa för att analysera värdeomdömen från konstsakkunniga personer.
(Med naturalism menas att det goda eller sköna bestäms av naturliga
egenskaper.) Emotivismen kan alltså med den senare
inställningen också tvingas undan från estetiken.
Moraliserandet inget teoretiskt
Efter denna utvikning på den estetiska värdefilosofins område kan man fråga
sig om inte samma distinktion mellan omedelbara intuitiva värdeupplevelser
och mera kyliga, förnuftsbaserade värdeomdömen också finns på moralfilosofins
område. Är det inte fråga om den distinktion mellan etik och moral som många
värdefilosofiska debattörer anser finnas? Alldeles tydligt är detta om man
tolkar moraliska påståenden i moralistiska termer. Moraliserandet är definitivt
inte någon teoretisk sysselsättning. Här gäller det att praktiskt uttrycka sina
känslor, ofta med evokativa syften och ganska ofta
med preskriptiva intentioner – dvs påverka andras attityder och handlingar.
Internalistisk känsla – externalistisk teori
Hägerström, Stevenson och Hare har kanske ändå inte haft helt fel.
Moralisterna träffas fortfarande av emotivismens
(värdenihilismens) kritik: att de egentligen inte påstår något utan endast
uttrycker sina preferenser. Att värderingar är kombinerade med en viss
handlingsdisposition kallas med en värdeteoretisk
term internalism. Emotivismen
är en internalistisk teori som ger en god förklaring
till varför vi ofta är benägna att handla i enlighet med våra värderingar. Men
inte sällan har vi värdeåsikter som vi är ganska
obenägna att låta åtföljas av handling. Detta kallas externalism
och poängterandet av denna egenskap är utmärkande för olika objektivistiska
teorier. Här finns också orsaken till all den ångest och de neuroser som internalistiska moralister med objektivistiska
pretentioner utlöst hos sina externalistiska adepter.
Det krävs vanligen mycken devot underkastelse innan ordet "plikt"
upplevs som en glädjefylld handlingsstimulans.
Auktoritära moralister
Internalistiska moralister upplevs ofta som
auktoritära eftersom moralisterna inte kan inse att deras till handling
disponerade preferenser inte föreligger hos alla andra som de kommer i kontakt
med. Emotivismens bestående värde tror jag är dess
förmåga att få moralisterna att inse att verbaliserade preferenser inte är
några "höga sanningar" utan istället egocentriska utsläpp av
manipulativa vokabler. Om sedan både nihilisterna och emotivisterna
kan inse att de går för långt i vardera riktningen skulle de kunna föra en värdeteoretisk diskussion som förhoppningsvis kunde leda
till enighet om slutsatserna. Att en på rationella grunder framdiskuterad
handlingsnorm endast är externalistisk [inte
känslomässigt förankrad] behöver inte innebära att den aldrig omsätts i
handling. Utmärkande för ett civiliserat samhälle är ju att förnuftet och inte
känslorna styr handlandet. Detta är särskilt viktigt om etiken skall upphöjas
till lag [i enlighet med Kant].
Värdekognitivismen säger att värdekunskap är möjlig
Vi borde kunna bli överens om att det är möjligt och också rationellt att
diskutera olika värdepåståendens sanning. Men hur får
vi kunskap om värdefakta? Bergström menar att olika
värdeteorier som hävdar att sådan kunskap är möjlig bygger på kunskapsteoretisk
värdekognitivism till skillnad från värdeskepticismen som förnekar möjligheten av sådan kunskap.
Bland kognitivistiska teorier skiljer Bergström
mellan fundamentism och koherentism.
Förnuft, empiri, intuition
Vi kan enligt fundamentismen nå kunskap genom att
utgå från vissa uppfattningar som inte behöver ytterligare stöd. Det finns tre
möjligheter att skaffa sig dessa grundläggande uppfattningar: genom att inse
dem med förnuftet, genom empirisk observation eller genom intuition.
Tyvärr synes den värdeteoretiska forskningen inte
ha kommit särskilt mycket längre på detta område sedan Kants och Sidgwicks dagar. Bergström förmodar också att det fundament
som så småningom kanske går att hitta kommer att bli alltför magert för att bli
till hjälp i avgörandet vilket av de moraliska system, som föreslagits, som är
det bästa. [t ex utilitarismen]
Fundamentismen säger att jorden snurrar
runt solen
Har det aldrig slagit Bergström att inte något av dessa moralsystem
nödvändigtvis måste vara särskilt bra? Om fundamentismen
leder till att nuvarande konstruktioner underkänns är det väl dessa system det är
fel på och inte den metod som används? Fundamentismen
på geometrins område ledde till att Aristarchos
(310–230 f Kr) i strid med Platons lära hävdade att jorden kretsade kring solen
vilket nästan ledde till åtal för ogudaktighet.
Vetenskaplig etik möjlig
Om fundamentismen leder till att t ex den kristet-socialistiska moralen inte kan få stöd är det väl
den värdefilosofiska forskningens roll att visa detta. Filosofins uppgift kan
inte rimligen vara att visa vilket av de nu existerande förslagen till etiskt
system som är bäst. Om värderealismen [värdefakta finns] och värdekognitivismen
[kunskap om fakta möjlig] är riktiga måste det vara möjligt att utarbeta en venskaplig etik – låt vara att den inte kan bli lika
långtgående som tidigare moralutopister inbillat sig vara möjligt. Enligt min
mening är det just denna etiska totalitarism som utgjort kardinalfelet i det
moraliska projektet de senaste 2 500 åren.
Koherentismen pekar också på värdefakta
Alternativet till fundamentismen kallas koherentism. Denna teori menar att man inte kan skilja
mellan fundamentala och icke fundamentala åsikter. Det viktiga är istället att
ens åsikter utgör en sammanhängande enhet och eventuellt också är koherenta med
ens önskningar och handlingar. Teorin har en lätt anstrykning av cirkelresonemang
och Bergström har vissa svårigheter att klargöra koherentismens
operationella mening.
Semantik - värdeontologi - kunskapsteorier
Något mer abstrakt blir Bergström när han skall förklara sambandet mellan
det kunskapsteoretiska planet och det värdeontologiska
som i sin tur är ett mellansteg till de mera välbekanta naturalistiska och non-naturalistiska teorierna (de senare kallar Bergström objektivistiska). [ex G E Moore] Tillsammans med emotivismen utgör de tre alternativa semantiska teorier för
analys av värdeomdömen. Värderealismen, värdeidealismen och nihilismen ses sedan som ontologiska
teorier som rör frågan huruvida det finns värdefakta.
Värdekognitivism och värdeskepticism
är slutligen kunskapsteorier om hur man kan ha kunskap respektive inte ha
kunskap i värdefrågor.
Grundbok i värdeteori är en ytterst stimulerande bok i en tid när
etiken genomgår en pånyttfödelse. Bergström klargör att de etiska och värdeteoretiska problemen verkligen inte är frågor för löst
tyckande. Boken rekommenderas alla som vill fördjupa sin kunskap om den etiska
diskussionen i den värdeteoretiska forskningens
frontlinje.
----
Boken Objektiv moral... av
C Dahlman | Objektiv
moral eller värdenihilism? Bloggartikel apr-06 |